Krånglade på mig jeans, linne och skjorta idag och svansade iväg till läkarstationen vid St. Andrews-kyrkan för att hämta bevis på att jag fortfarande är arbetsoförmögen. Tar omvägar runt ängsliga pensionärspar, pausar vapen när morsor med barnvagnar passerar. Stoppar in ett litet vadderat kuvert med parfymprover i en Royal Mail-postlåda som lyser rött och grant i allt det gråa. Frimärket var ostämplat när det kom, så jag satsar på att det går vägen. £4.28 på kontot. Fyra dagar tills universal credit. Inget skäl till panik.
Bestämde mig dock att det är dags att leka hemmafru igen med modell efter lockdown ett. Inför lockdown två jobbade jag (konstigt nog). Långfärdsbussarna går inte alls just nu, så T hämtar mig med bil imorgon. Han jobbar hemifrån och bor i ensamhushåll i Stourbridge i västra utkanten av Birmingham. Stödbubblebyte, men det är kosher (älskar det ordet). Han sa att han har köpt Yorkshire Tea så jag slipper dricka Aldis svarta té som smakar diskvatten när man blandar med sojamjölk. Älskar att männen här dricker té, byggnadsarbetarna med två påsar i koppen på lunchen (builder’s tea), även om kaffe och energidryck har vunnit mark på senare år. Bytte själv koppen svart snabbkaffe på morgonen mot en liter mjölkigt té i kanna rätt fort efter att jag kom hit och märker en klar ångestlindring och jämnare humör under dagen. Motar onekligen bort allt regn och jäkelskap.
Madrona Silvander 