Har sett i statistiken att folk har börjat hitta hit. Vet inte riktigt hur det har gått till, känns ovant och aningen läskigt. Denna blogg är dock inte min första rodeo, men det var över ett decennium sen sist. Hade en länk till den bloggen på min profil på Berusad.org (RIP!), en tydlig tidsangivelse för den som var med i svängen när det begav sig (innan Facebook kom in i bilden och 12-åringarna tog över communityn helt). Bloggen låg på Blogspot och hade kring tusen unika läsare om dagen som mest. Minns inte riktigt vad jag skrev om, den är raderad sen länge. Aderton-nitton år var jag då.
Innan det hade jag en personlig hemsida, främst för att lära mig HTML och CSS (och tillräckligt med Javascript för att koda enkla quiz, som till exempel ”Vilken Starcraft-unit är du” och ”Varför hatar jag dig”). Ack, tonårsjaget. Domänen .tk tillhör egentligen önationen Tokelau i Oceanien, men var väldigt populär som gratisdomän för dataspelsklaner och dylikt i början av 00-talet. Mitt första hemsideförsök lades upp hösten 2003, förstås med .tk-domän, och såg ut såhär:
Ganska gulligt ändå. En skapelse i Paint, Photoshop och notepad.exe. Skrev förstås om mina rikssvenska internetvänner, IRL-varianten var det glest med på österbottniska landsbygden. Rökte inte men fann det tydligen lämpligt att ge min avatar en cigarett. Har inte kvar något av poesin (tack och lov).
Slutet av samma år, experimenterar med div layers. Här har jag ingått i en mer punkig fas och just skrivit om att jag anlänt till LAN-partyt The Encounter. Minns att jag inte var så taggad egentligen, hade redan börjat glida ifrån gamla klanen och tappat intresse för de spel som erbjöds, men for ändå.
Är så glad att jag tog mig dit. Det skulle komma att förändra mitt liv.
Tvärs över Pixnehallen fick jag syn på en spinkig, långhårig figur som bar på en ljusgrön madrass med vita prickar på. Han stack ut ur mängden med ett säreget nervöst sätt och ett sött, aningslöst ansikte. Trettonåriga jag blev blixtkär. Givetvis var jag för blyg för att ens våga titta åt hans håll där han satt med en kompis, två-tre rader framför mig. Jag tog reda på hans namn via sittplatskartan på hemsidan, försökte googla och ta reda på varifrån han kom, men hittade ingenting. När LAN:et var slut packade jag vemodigt ihop datorn, satt i baksätet på morsans bil och tänkte honom ser jag aldrig mer.
En sen kväll på sommarlovet år 2005 sitter jag som vanligt på MSN. Nästan två år har gått utan att jag har slutat tänka på honom då och då. Genom herrens outgrundliga vägar bjuder en barndomskompis in mig till en gruppkonversation med en annan person och döm om min puls går upp när jag inser att det är han, killen från Encounter. Min kompis går så småningom och lägger sig, Encounter-killen blir förvirrad och tror att det var jag som gick offline och frågar ”Vem var det där?”. Jag svarar frågande barndomskompisens namn och min förvirrade drömkille säger ”Nej… Du…”.
Vi pratade tills sju på morgonen. Han blev min första pojkvän. Man kan dela in mitt liv i före och efter denna person, så mycket betydde han. Vi var tillsammans i tre år – och gifta i en månad – men det får vi ta en annan gång.
Madrona Silvander 
2 reaktioner till “Ett möte på Encounter”