Hasardspel

Lossnar temporärt gör det antingen efter träning (en smula) eller neongula kapslar med granulat i (några bitar) men det är ju hela limpan man vill åt. Vårt dagliga bröd, giv oss idag, inte imorgon. Kanske. Och med all sannolikhet inte.

Kroppen underhålles iallafall med grytor av alla slag. Vegeblafs, som vi kallade det när jag och mitt ex bodde tillsammans i NL (tack för att du gjorde mig vege förresten). Grytroulette, spin the wheel! Potatis, nudlar, spaghetti, penne, ris, pitabröd – kikärtor, kidneybönor, sojabitar, tofu, tempeh, fancy köttsubstitut som kebab eller fake-kyckling – rödlök, gul lök, vårlök, purjolök – paprika, tomat, morot, broccoli, blomkål, aubergine, squash, svamp. Kokosmjölk eller passerad tomat. Kryddor ur skåpet i blindo. Alltid vitlök. Garanterad vinst på den.

Nu var det förstås som så att terapeuten som ringde upp idag råkade vara av den osympatiska sorten. Är man mer spänd efter samtalet än före kanske det inte bådar så gott. Bokade iallafall en Teams-session om en vecka, funkar det inte får man väl be om att snurra igen. Går det inte är det tack och hej. Raka rör.

Huvet högt

Idag är man rätt bränd i skallen. Ögonen svider och det sprakar lågfrekvent i tinningarna. Något överraskande inte på grund av gårdagen, den tog faktiskt inte som den skulle. Var rent objektivt trevligare att ta en match Heroes of Might and Magic III med finländska bekanta på eftermiddagen. Laddade upp med starköl, té och ny coil i vapen (we get it, you vape). Fyra timmar satt vi och kom ingenstans. Mysigt som fan.

Har inte dugt till mycket förutom att ligga i badet och läsa idag. Imorgon ringer de från någon sorts psykiatrisk service (har blivit runtbollad tre gånger, minns inte vilken i raden) för ett intagningssamtal. Grunden till att bli bättre är att agera, att ta ansvar för sitt mående och sin situation. Vägra offerkoftan. Trivs inte i den, slår bort den när den erbjuds, möjligen to a fault. Det är dock lätt att hänfalla till navelskåderi under lockdown, man har bara sitt bo och sina tankar och förslappningen gör det mesta jobbigt eller tråkigt. Man ser inte möjligheterna, ältar gammalt skit. Uppehåller rutiner för att inte rosta helt, men det är fan svårt. What’s the point? Väntat fyra månader på antidepp nu, följer upp så ofta jag täcks, inser att det är pandemi och att resurserna är knappa och att det finns folk med större problem. En dag ska det lossna.

En låda fredagsmys

Trevligt att vakna med sol imorse. Gjorde mycket för fredagskänslan, speciellt eftersom dagarna inte är så avskärmade just nu.

Hade nyss fransklektion med A över Discord. Har man lärt sig flera språk utöver modersmålet kan man lika bra lägga till ett till, tänker jag. Jobba med sina styrkor, använda resurser i omgivningen. Annat är det om man inte studerat ett främmande språk tidigare och ens modersmål de facto är lingua franca. Lär T svenska som bäst eftersom han tyckte det var dags, men jag har inte riktigt hittat en undervisningsmetod som klickar. Försökte med modell efter de holländsklektioner jag tog i vuxen ålder med följd att han kände sig som en dum skolpojke och tappade modet. Duolingo är en bra bas, men utan andra kontaktytor till språket blir det lätt ytligt. Nytt försök nästa vecka: en halvtimme då vi bara talar svenska. Hoppas att tröskeln blir lägre på det sättet. Tips mottages gärna.

Gör ett försök med 300 mg Lyrica denna vecka, har legat på 450 mg hela förra veckan (ner från 600 mg, vilket är dygnsdosen jag har utskriven). En snabb nertrappning, får se om den håller. Medicinen gör inte så mycket längre eftersom jag har blivit för tolerant och jag vill därför återgå till att endast ta vid behov. Det är inte roligt att börja dagen med abstinens, bara fibro-stelheten räcker långt. Klarade mig bra med vid behovsdosering innan jag började jobba på apoteket, då blev det både dos- och frekvenshöjning. Hade som rutin att stiga upp fyra timmar innan jobbet och läsa en bok i badkaret för att låta musklerna slappna av tillräckligt för att klara av dagen. I backspegeln är det förstås helt galet att någon med mina symptom ska springa runt på stående fot i nio timmar, men vägrade förstås att acceptera mina begränsningar. Att vara ”normal” smärtade mindre. Tills det inte gick.

I Storbritannien säljs både kodein och dihydrokodein med paracetamol receptfritt över disk på apotek, i tablettform (!). Helt galet. Förvisso i rätt små doser, men nätet florerar av guider hur man kan filtrera bort lejonparten paracetamol hemma i köket genom att utnyttja löslighetsskillnaden i kallt vatten (cold water extraction, CWE). Bättre det än att folk pajar levern vid överdos, men bäst vore att göra alla opioidpreparat receptbelagda. Minns en ung kille som kom in med luvan långt nerdagen i pannan och frågade efter Nurofen Plus varje fredag, det var hans fredagsmys. Började till sist plocka fram en låda åt medarbetaren vid disken genast jag såg honom i dörren. I Finland skickas man hem från betydande tandläkaringrepp med recept på Burana 600 mg och folk behandlar det som om det vore OxyContin. Viss skillnad.