Varför ska det vara så lätt att svänga ihop? Både jag och T tycks ”undermedvetet” ha undvikit att äta bananerna på köksbänken, skänkt fruktskålen en blick på eftermiddagen och låtit bli att knäcka en, för att efter några dagar oundvikligen konstatera åhå, nu var de visst brunfläckiga ja, blir väl att göra bananbröd då. Så lätt är det att lura sig själv. Kalorierna behövs verkligen inte, men med nollvision i svinn får midjemåttet tåla lite uppbackning. Solidaritet, satan.

Kanske ett recept är på sin plats också?
- Sätt på ugnen, 175 grader.
- Smöra (”margarina” har inte samma klang) och bröa en lämplig form.
- Mosa en 3-4 övermogna bananer i en bunke. Häll i 1-2 dl socker (beroende på om det är tänkt som frukostverk eller kaffebröd), 0,75 dl olja och 1 dl växtmjölk. Blanda med fancy visp eller gaffel.
- Häll i 4,5 dl vetemjöl, 1 tsk baksoda, 1 tsk kanel och 1 krm salt och blanda precis till den grad att det är en jämn smet, inte mer.
- Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen tills det doftar gott och brödet är passligt brunt (en halvtimme kanske). Testa med gaffel eller sticka om brödet är torrt i mitten om du är pinko.

Förmiddagen gick åt till att se Helvete – Historien om norsk black metal (2020) på SVT Play. Blev så glad att något dylikt äntligen gjorts. Måste ha tagit evigheter att göra. Genomarbetat, researchat som fan, straight from the horse’s mouth och med ett minimum musikjournalister. Scenen har varit föremål för otaliga böcker och skandaliserande dokumentärer genom åren, ofta med faktafel och rena fantasier. Klart att kyrkbränningar och mord är journalistiskt sprängstoff, men det har skrivits nog om det. Därför så uppfriskande att se åldrade musiker ta sig an backspegeln med ett nyktert perspektiv. Att de får göra det på det norska modersmålet gör också sitt. Varg Vikernes, som för övrigt fyller 48 år idag, nekade förstås till medverkan. Antar han har fullt upp med att säkerställa den vita rasens överlevnad med sin franska fru.