Får ta och ruva lite till på Supermasochist-texten ändå, den tycks bli rätt omfattande. Mycket som ska sägas.
Börjar dock tro att man måste vara masochist för att vara rugbyspelare också. Satan vad de drabbar samman, och hårt. Stora kasan med manskroppar som krälar på planen, de tacklar varann, rullar runt, slänger sig på marken, flyger fram, glider flera meter på gräset, springer för livet, faller, får ett blödande jack i ögonbrynet, fixar några stygn och är tillbaks på planen eller smörjer på en salva om det inte är så paha. Killarna måste vara ordentligt mörbultade efter en match, alltså. Knappt några skydd alls.
Relativt stor variation i längd och kroppsform också, med svällande lårmuskler som gemensam nämnare. Det är ju inte utan att man pausar skrivandet för att slänga en blick på matchen T kollar på, om man säger så.
Detta i perspektiv till att jag själv kommer vara en bruten kvinna imorgon i. o. m. 60-kilosreps i marklyft. Dessa killar jonglerar väl med den vikten. Förstår nog var tjusningen ligger.
Madrona Silvander 