Nikotinist, javisst

Blev hätä idag när paketet med vapejuice inte dök upp. Fick gräva genom papperskorgen (inget bioavfall) för att se om man kunde utvinna de sista dropparna ur de lilla tiomillisflaskorna som redan kasserats, och det kunde man förstås medelst sax (måste vara motsvarigheten till vad gräsrökare gör när de röker karsta).

Nikotin har man haft ett varierande förhållande till genom åren. Min första pojkvän kom hem med ett paket Smart blå rulltobak för att jag skulle lära mig tekniken för att dra halsbloss, det var min idé och inget som påtvingades. Endast ett led i processen. Var femton-sexton då. Rökte en fyra rulltobakar om dagen, inomhus, i första lägenheten och det blev att tapetsera om vid utflytt. Minns morsan var sur (förståeligt). Ett litet paket L&M röd fick man för två euro, tio tobakar i, brukade röka halvor och spara dem på skrivbordet.

Slutade röka kring aderton års ålder och det höll i cirka ett och ett halvt år, ersattes med socker och World of Warcraft. Vips hade man gått upp femton kilo. Ovärt. En dag var jag och dåvarande pojkvännen (den andra i ordningen) så jävla uttråkade att vi började pånytt under rubriken ”sommarröka”, för att förhoppningsvis gå ner i vikt en smula på kuppen. Rökte genom första halvan av kandidaten i Åbo, oftast i köket, och vädrade noga. Att gå tre trappor ner för att röka på gården orkade man tydligen inte. Slutade vid en ålder av 22 och gav ett mestadels fullt maxipaket till en sitzdeltagare på gården utanför Sode (numera rivet) i Åbo, sa att jag skulle sluta, hon verkade inte tro på mig. Men det gjorde jag.

Förutom en månads avbrott i augusti 2012, då jag var i Serbien utan dator och pålitligt wifi och mestadels tittade på indiska såpoperor textade till serbiska, kyrilliskt, på en liten TV medan jag kedjerökte billiga cigaretter, lyckades jag hålla mig helt rökfri i över fem år. Det var en höstdag år 2017 i Delft, NL nära T:s födelsedag som jag bestämde mig att det nog var okej med a smoke and a pint hans födelsedag till ära, feströkare som han var. Därmed satte vi oss på en terass bredvid en pittoresk kanal och rökte tobak och drack öl. Detta öppnade porten till vidare feströkande som sedan blev vardagligt av och an, då särskilt med GB som jag lärde känna i den vevan, särdeles på våra nattpromenader, och sedermera på våra exkursioner till diverse europeiska städer.

I juli 2020 köpte jag till slut en vape och har mestadels använt den istället för att röka tobak. Långt billigare än cigaretter och fyller samma behov, med bonusen att man med gott samvete kan göra det inomhus. Medan man ritar och dricker té. Som oftast är fallet numera.

Ser sist och slutligen inget problem med att vara nikotinist annat än att det är fittigt att vara utan. Mådde bättre fysiskt överlag under de fem år som jag inte rökte tobak, men det var främst på grund av all annan skit man får i sig. Kombinationen nikotin (om så än från vapejuice) och koffein går ju inte av för hackor. Något roligt ska man fan få ha.