Det är något med enkelheten i Microsoft Paint som tilltalar. Blev förälskad i programmet som femåring. Det sitter i ryggmärgen att öppna startmenyn, skriva in mspaint.exe och trycka enter. Sen är det bara fantasin (och musarmen) som sätter gränser.
Man kan påbörja ett seriöst projekt och plöja ner timtal eller bara rita och se vad det blir till. Rita känslor. Rita födelsedagskort. Ganska ofta blir det människor.
Har i dagsläget börjat lära mig hur man ritar ”på riktigt”, speciellt eftersom Trevor Bock kräver en hel del olika poser och kroppstyper. Har förr tänkt att det inte är värt det, att jag hellre behåller det spontana, men det är som att säga att man inte vill lära sig musikteori för att man tror att det ska förstöra det råa och oslipade. Det gör det inte. Det är bara en verktygslåda så man snabbare kommer dit man vill.
Att rita är den enda aktiviteten jag kan hålla på med från uppstigning till läggdags, dag ut och dag in. Det torde betyda något.
Madrona Silvander 