Internätet, del 2

Internettillgången blev ännu viktigare i puberteten och som tonåring. Lyckligtvis mer regelbunden också, i. o. m. ISDN och senare ADSL. På nätet gick det att leva ut aspekter som var omöjliga i ”verkliga livet” på flera år än. Inom citattecken, eftersom internet på många sätt var mitt verkliga liv vid tillfället.

En goth som snart ska fylla tolv år med lånad digikamera. Det är vår, över sommaren ska hon läsa in sexans årskurs och till hösten börja högstadiet. Tror detta är sista bilden utan näspiercing, sen dess har den hängt med. Hunden i hörnet levde i lite över ett år till.

Kamratkretsen fanns nämligen online, uteslutande i olika svenska småstäder jag knappt visste var de låg geografiskt. Hudiksvall, Sundsvall, Ludvika, Östersund, Nykvarn, Åkersberga, Uddevalla, Lund…

Vissa träffade man på Funplanet-chatten eller olika IRC-kanaler, andra på Lunarstorm eller Spinn, den kortlivade communityn runt SVT-programmet med samma namn (har inte hört någon nostalgiskt namedroppa den nånsin), och förstås helgon.net. Kontakten upprätthölls därefter via hotmail-adresser, ICQ och senare MSN.

En kväll på Funplanets IRC-server. Rätt lite folk i #spelrummet, det var en av de minst populära kanalerna. Notera nicket Hells_Mistress som elvaåring (!). Januari 2002 (vilket verkligen framgår med all önskvärd tydlighet).

Man kommunicerade nästan bara i text, vi var alldeles för blyga för att ringa, och det var förstås dyrt mellan länderna. SMS:a kunde man göra ibland. Webcamkvaliteten var horribel, typ fem frames i sekunden, så det kändes ovärt. För ”högupplösta” bilder var man tvungen att scanna eller låna digitalkamera.

En del av mina svenska kompisar anno 2004. Ingen kontakt i dagsläget, ett par av dem hör av sig typ vart sjunde år. Är rätt säker på att en av dem är död. Valde otydliga bilder, såhär dystra var de flesta egentligen inte alls.

De var alla två till fyra år äldre än mig, vilket förstås är mycket i den åldern, så jag låtsades vara född -88 istället för -90, och låtsades bo i typ Högbacken utanför Vasa istället för den österbottniska by jag faktiskt befann mig i. Delvis som försiktighetsåtgärd, delvis av rent önsketänkande.

Vissa av dem började till sist ta buss eller tåg för att träffas IRL nu och då. Oj, oj, oj vad avundsjuk man var när man såg bilderna på dessa glada svenska gothare och synthare och cyberpunks och metalheads sittandes i en ring i en park någonstans dit alla hade ungefär lika långt att åka inom landet, eller på samma konsert i Stockholm. En gång hade någon ritat en rolig bild av mig och reserverat plats för den, för fast i Finland var man obönhörligen.

Vägen mot Vasa och (relativ) frihet.

Mina nätkompisar var ju äldre än mig, hade sommarjobb eller månadspeng. Vissa hade fått hushålla med sina barnbidrag själva ett tag eller redan hunnit börja lyfta studiebidrag, det var man också jävligt avundsjuk på. Kontentan är att de alltså hade fickpengar till tågbiljetter, konserter och festivaler.

De tyckte att inget någonsin hände i sina småstäder, konstant uttråkade, vissa tydligt deprimerade utöver den sedvanliga tonårsangsten. Det var ändå uppenbart att det helt klart var högre i tak på andra sidan bottniska viken.

De var min livlina i några år. Jag tror att en del av dem hade tagit livet av sig om de hade tvingats leva i min miljö. Helt på riktigt. Men det får bli ett annat inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s