Så kom sensommaren 2005 och därmed flytten till Vasa. Jag började besöka min första IRL-pojkvän och knöt nya kontakter i stan via honom, med följd att de svenska internetvännerna inte var livsviktiga längre. Höll fortfarande kontakt med några av dem via MSN, andra började jobba heltid och hade mindre tid att hänga vid datorn eller uppgick i universitetslivet och studentnationer.
Första gången jag såg en Youtube-video var i november 2005, en konferensvideo som var länkad på nyhetssidan The Nine Inch Nails Hotline. Minns att jag tänkte ”va, var är nerladdningsknappen?”. När var och varannan hade börjat blogga på <insert-platform-here> var jag en riktigt stolt och obstinat jävel som framhöll den personliga hemsidans dygder. I dagsläget skulle jag förstås ta personliga bloggar över Instagram any fucking day.
Min pojkvän låg vid tillfället på topp 10-listan över de flitigaste inläggsskrivarna på Flashback, och var därmed något av en forumkändis, såväl älskad som hatad. Flashback var redan då Sveriges största forum, även om det inte på långa vägar hade peakat i populäritet än. Som jag minns det skulle det ännu ta sisådär fem år innan gammelmedia stämplade forumet som ett tillhåll för ”sverigevänner” och invandringskritiker. Det måste ha varit runt år 2010, efter Sverigedemokraternas valskräll.
Det blev tyvärr något av en självuppfyllande profetia. Innan denna stämpel minns jag det som att forumet hade en rikare politisk flora: nationalister, visst, men även piratpartister och ultraliberaler var överrepresenterade på Flashback. Det stadiga inflödet invandringskritiker tilltog ju mer namnet Flashback nämndes med fasa i de etablerade medierna och utarmade till sist det politiska debattklimatet. Tack för den, hörni.
Om man aldrig själv har besökt Flashback och endast går efter mediernas rapportering är det dock lätt att missa att politik-delen bara utgör en av sexton (!) övergripande kategorier på forumet. Lyckligtvis tror jag att podden Flashback Forever har bidragit till att nyansera forumets image. Det spys en hel del galla, men det finns också hjälpsamhet och värme. Många goda skratt har det allt blivit genom åren.
Det finns en trygghet i att forumet har sett i princip likadant ut sedan starten, och att det fortfarande är fritt från upvotes, likes, algoritmer och embeddade bilder och videor. Inläggen kommer i kronologisk ordning, varje post väger lika tungt.
I Österbotten var det helt klart Berusad.org som gällde framom X3M-communityn. På finskt håll fanns det IRC-Galleria, egentligen tänkt som ett sätt att skapa en övergripande profil för ens IRC-nick, men som vi alla vet blev sidan till sist ett näste för finska fjortisar och deras festbilder (tumblrn är skoj!). På Berrish härjade man förstås i flera år, men det förtjänar fan sitt eget inlägg. Jag vet att det har lekts med tanken att återuppliva Berusad flera gånger, men det är nog bäst att vi låter sidan stanna som ett ljust minne. De flesta av oss är 30-40 nu, och tolvåringarna som höll sidan vid liv i något år efter att Facebook sopade banan är typ 24.
Lunarstorm nylanserades under originalnamnet StajlPlejs år 2016 med följd att folk strömmade in för att regga sitt gamla nick och få sig en nostalgidusch. Besökshistoriken syns på folks krypin, precis som förr. Det vanligaste verkar vara att folk loggade in max tre till fem gånger innan de konstaterade att jahapp, detta var ju skoj som F14 med stort användarunderlag, men summan av anledningarna att logga in på en död gammaldags community som F34 med två ungar i hasorna är noll. Kan vi bespara Berusad det ödet?
Det här med World of Warcraft är annars lite som när man var på fest och kararna oundvikligen till sist började utbyta historier från milin. Det är helt enkelt ganska jävla tråkigt att lyssna på om man inte var där eller har en referensram för vad satan de talar om. Jag var sen på WoW-tåget, att betala månatligen för ett spel var för mig fjärran när spelet kom ut år 2004. Det skulle dröja tills våren 2009 innan jag gav upp och började min free trial. Första är som bekant alltid gratis (säger de, jag har då alltid fått betala). Träffade en del… ja, unika personligheter under de två år jag spelade, kan bli ett inlägg om det om folket vill ha.
Nu när jag tänker efter är det en hel del från denna era som egentligen förtjänar egna inlägg. Åtminstone flashanimationer, Darkside.se och 4chan kan jag nog inte bara nämna svepande, så det får vänta. Nästa del kommer istället handla om när det här med att tillbringa tid på internet blev något som främst påverkar mitt mående negativt, och vad det går att göra åt.
Madrona Silvander 