Något av det första som slog mig när vi spatserade runt i centrum av Manchester var hur många av de modernare byggnaderna som lika bra hade kunnat stå i Helsingfors nånstans. Men så fanns det också rödtegel, rödtegel, rödtegel, dock inte på holländskt dovt brunrött sätt, nej, illrött.
Samt också något så exotiskt som skyskrapor. Det fanns en handfull i Haag också, men de liknade inte dessa futuristiska bjälkar av glammigt glas, och de hade definitivt inte namn som Deansgate Square South Tower, Oxygen Tower 1, Angel Gardens eller Artisan Heights. Det var antagligen denna blandning av bekanta och nya element som fick mig att tända till. Brukade ibland skämta om att en blandning av Finland och Holland där alla pratar engelska hade varit perfekt, och närmare än såhär kommer man nog inte. Sen att UK har sina… opraktiska egenheter, det får man lov att ta.
Skyskraporna har för övrigt ploppat upp som svampar på mycket kort tid, och ett stort antal till är på väg, vilket har lett till smek-/öknamnet Manchattan. Långt ifrån alla är tillfreds med planerna. Vissa oroar sig över stadens profil, bokstavligen (själlöshet) såväl som bildligen (förändrade vyer), andra betvivlar att servicenivån för centrum (skolor, läkarstationer) kommer komma ikapp på länge än, några är förbannade på att staden har viftat bort sitt åtagande att bygga affordable housing i centrum till förmån för utländska investerare samt välbeställda människor som både vill bo och jobba mitt i smeten (och sedermera inte drar sig för att bilda cityfamiljer).
Andra är mer optimistiska. De menar att de som inte gillar skyskrapor i stadsbilden är bakåtsträvare, att det är dags att get with the times och omprofilera staden för att undvika att talanger från norra England sticker till London av ren slentrian. De vidhåller att det är en bra grej för alla att pengar kommer in och att staden får en mer internationell profil. En före detta industristad, nedgången och ruffig, som klarat av att rebranda sig till ekonomiskt regioncentrum är ju en klassisk framgångssaga. Rags to riches.
Själv sitter jag nog på staketet, känns som ett övertramp att ta definitiv ställning i denna känsliga fråga som relativt nyinflyttad. Tydligt är att förändringens vindar viner kring skraporna.
Madrona Silvander 