Co(llektiv)-living

SVT Nyheter dyker in i den ”””nya boendetrenden””” co-living, alltså det som utanför Norden är känt som bedsit eller bedroom for rent eller en gammal hederlig flat/house share. Flashbacktråden om SVT-reportaget är rolig att läsa, hur folk förfasar sig över detta glorifierade inneboendeliv för sjutusen SEK i månaden. Det är ju på ren svenska ett kollektiv det är frågan om, men det ska tydligen va’ ett fräsigt engelskt ord om ungdomarna ska nappa nuförtiden. Boxbostäder talar man väl om i studentsammanhang, åtminstone i Finland. Rebranding, minsann. Kamer huren, Wohngemeinschaft, allt det där är ju inga konstigheter annorledes.

Det är kollektiv, men inte för hippies eller av ideologiska skäl, utan en kompromiss för yuppies som flyttar till storstan och inte har pappa betalar-bakgrund, samt helt säkert utländska studerande/doktorander också. Vet själv hur det är att försöka fixa boende i utlandet efter antagning. Inforutan i slutet av artikeln snackar om Kalifornien vid millennieskiftet och IT-entreprenörer som efterlyste flexibelt boende, lite amerikansk glamour slår aldrig fel. Tak över huvudet där man kan slagga ibland, där kaffet automagiskt fylls på och ytorna hålls rena på samma sätt. Det är ändå 80-90 timmar i veckan som tillbringas på startup-jobbet.

Skillnaden gentemot europeiska kontinenten är att det i Sverige främst tycks handla om konversioner av byggnader som lämpar sig för ändamålet, eller helt nybyggda fastigheter med denna boendeform i åtanke. Lyxiga jävla fastigheter dessutom. Det är högt i tak och ljust och fräscht, takterasser, nyrenoverade badrum, vatten/el/internet/streamingtjänster ingår, städning ingår, grundläggande konsumtionsvaror ingår, och hyresvärdarna matchar ihop folk så att det ska bli så konfliktfritt som möjligt. Det finns på många ställen rentav en värd på plats i byggnaden. Detta payar man förstås betydligt mer för än ett förstahandskontrakt på en egen lägenhet, men så krävs det heller inte 15-20 år i bostadskö.

Det tycks ändå ofta vara fråga om kommunalt ägande och allmännyttiga satsningar, som i praktiken drivs av företag. Annanstans handlar det om privata hyresvärdar och agenturer med vinstintresse. Har själv bott i åtta houseshares i olika städer i NL samt UK, vet hur marknaden ser ut där. Eftersom det är något av en hjärtefråga har jag också diskuterat detta med i stort sett varje europeisk studerande jag någonsin talat med i mer än fem minuter. Fransmän, belgare, tyskar, italienare, schweizare, spanjorer, bulgarer, greker…

Det är ju i kollektiv man bor om man är ung eller låginkomsttagare i ett urbant område ute i Europa. Man hyr ett privat sovrum som går att låsa och delar allt annat, dvs. kök och badrum (och vardagsrum, om det finns, ofta inte – det är ju ett till rum att skärma av och pumpa pengar ur). Ingen matchning, man hamnar med första bästa om man inte kan dra ihop en grupp vänner som flyttar tillsammans. Folk kommer och går, det är i praktiken en utdragen youth hostel-existens. Vissa trivs med det, åtminstone ett tag, andra inte. Har man tur lever man med likasinnade, i värsta fall går man konstant på helspänn. Den utdragna stressnivån över att leva nära inpå någon som är aggressiv, oberäknelig eller psykiskt instabil är inte att leka med.

Då är det nog bättre att vara inneboende hos en tant. Poängen är att kollektivboende är ett stadie majoriteten måste passera, åtminstone tidigt i vuxenlivet, men som inte alls nödvändigtvis tar slut när den sorglösa studietiden slutar. Det är helt enkelt detta man får för samma pengar som en självständig stor 1r+k eller 2r+k i centrum av valfri nordisk småstad. Det är definitvt inget skumt med att helt vanliga ensamstående låg- och lägre medelinkomsttagare bor så upp i åldrarna, eftersom det är oförenligt att paya en tonni i månaden för självständigt boende när ett houseshare-arrangemang går för halva summan.

Är uppriktigt förvånad över att det har tagit så länge för detta att bli en grej i Sverige. Det är den naturliga följden av många människor, singelskap upp i åldrarna, skenande bostadspriser och kontinuerlig urbanisering. Systemet med bostadskö hör verkligen inte till vanligheterna, men debatten marknadshyror eller inte är för komplicerad för att gå in på här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s