Det var tydligen Eurovisionen igår. Ofta betyder dylika uttalanden ”se hur lite jag bryr mig om kommersiellt skräp, se nu hur blasé jag är” (inte sällan rotat i faktumet att man visst kollade, om det så var fråga om hatewatching). Minns att Krishian på Berusad.org hade ett riktigt giftigt livereferat från ESC i sin dagbok ett år på 00-talet, sjukt underhållande.
Utan att ha kollat svenska.yle.fi idag hade tävlingen dock inte krusat ytan. Har läst nyheter i UK nästan dagligen sedan jag kom hit, skiten har ändå inte dykt upp på radarn. På The Guardians framsida får man scrolla äääääända ner till kultursektionen innan ESC dyker upp, trots att landet tydligen var det enda som lyckades med konststycket att säkra noll poäng både från juryn och publiken. Om det beror på bidraget i sig självt eller andra orsaker kan man spekulera i, har inte bemödat mig att lyssna.
De digitala spaltmetrarna har istället tagits upp av ett inhemskt musikevenemang, det livestreamade Glastonbury 2021: Live at Worthy Farm, som tyvärr plågades av tekniska problem med drivor av sura biljettinnehavare som följd. Ingen av artisterna tilltalade riktigt, tillbringade lördagen på pubben istället. Saldot för födelsedagshelgen blev två flaskor bubbel och några pints. Småsliten idag, men inte så paha. Har egentligen bara en grej på programmet denna mulna, blåsiga söndag, och det är att ta sig djupare in i Watcher’s Keep.
Madrona Silvander 
