Sötebrödsdagar

Sitter vid bistrobordet i ett hav av bruna lådor (mestadels märkta, som tur är). Kan fanimig inte fatta att jag bor här nu. Alltså vad satan. Hur gick detta till? Forntida Madrona måste ha fixat en massa skit för att få det att klaffa. Är det möjligt att det bara är en dröm?

T körde oss från Stourbridge upp till Manchester, galen trafik. Första dagen på spring bank holiday, alla ska fira långhelgen med en så kallad hemester, exempelvis i the Lake District i Nordengland. Blev en halvtimme försenade trots god marginal och har alltså hållit på sen halv ett på eftermiddagen.

Fem vändor till self storage-stället, hämta trolleys, skicka upp med godsliften, rulla nerför korridoren, öppna koppin, lassa på, rulla nerför korridoren, in i godstransporten, hiva in i bilen, köra hem, lasta av bilen, släpa uppför trapporna, in i hallen.

Larmet på self storage-stället gick hela tiden, men tror inte det var på grund av oss. Någon hade satt ett hänglås på grannkoppin utan att peta in regeln där den ska sitta, alltså var den helt öppen trots hänglås. Antagligen var det detta som larmet inte förstod sig på. Vi såg rakt in i CCTV-kameran och ryckte på axlarna och pekade på skiten, fan heller att det ska bli böter på min räkning för något jag inte gjort liksom.

Trött, trött men glad, glad. Lyckades göra A två tjänster idag medelst bil också, han är också i flyttsvängen. Jag och T har nyss tryckt i oss två veganburgare med extra allt och franskisar. Man kan lugnt säga att matkoman kallar. Får man ha det såhär bra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s