I vissa kretsar betyder TV något helt annat, men det är alltså den elektroniska apparaten jag kommer tala om. Trivs personligen bra i kvinnligt könskodade kläder, tackar som frågar.
Det fanns ett tag när man hörde ”jag har ingen TV” som ett illa förtäckt skryt om dennes intellektuella intressen. I fildelningens tidevarv kunde detta ändå betyda att personen i fråga laddade ner sina jävla Lost-episoder via valfritt P2P-program slash torrentindexeringssida, eller streamade South Park illegalt på nån skumrasksida när uppkopplingarna blev tillräckligt bra.
I on demand– och streamingtjänsternas tidevarv går det givetvis att se även linjär TV via dator, smartphone eller tablet, men jag har aldrig sett poängen i det. TV-apparaterna är givetvis uppkopplade till internet och kan spela vad satan man vill numera också, en äldre modell hade varit aktuell i mitt fall oavsett. Det finns något mysigt i att helt icke-interaktivt slänga sig på soffan framför TV:n på kvällen, att ha den påslagen på låg volym på natten, och att det liksom kommer vad det kommer utan att vara recommended for you.
Skulle jag ha kollat en serie om Devon och Cornwall i sydvästra England om inte T var slocknad på soffan, och jag själv var för lat för att stänga av eller byta kanal? Nä. Är jag glad att jag fick följa en kille med målet att uppfylla sin dröm om att bli ånglokförare och jobba tillsammans med två uråldriga gubbar? Ja. Var det mysigt när de varsamt, varsamt demonterade fönsterstenarna på en medeltida kyrka och fixade upp glaset? Jajjamänsan. Var det intressant att följa med när en liten kustby fick en massiv ny storm gate som fraktats sjövägen ända från Kina? Japp.
T bodde på hotell när han började jobba, och en sen kväll hade han slocknat på sängen medan vi tittade på TV. Jag var vaken och kollade på en dokumentär om en grupp män som blev inkallade i kriget (andra världs) och hamnade i hårda stridigheter i Frankrike. Runt hundra män från den lilla skotska byn åkte iväg för att kriga, alltså lejonparten av den manliga befolkningen. Omkring en tiondel återvände. Jag grät.
Allt detta minns jag ju, men om du skulle fråga mig vad jag kollade på Youtube igår kväll hade det varit som att fråga vad jag åt till lunch på måndagen för två veckor sen. Linjär TV, och då speciellt public service, är ett ypperligt sätt att utsätta sig för saker man annars inte hade kommit i kontakt med. Trots allt sänder de saker som ska intressera så många olika målgrupper som möjligt. Ibland på en gång, och då får vi stora underhållningsproduktioner med minsta gemensamma nämnare, men när de gör något nischat kan det bli oväntat och intressant. En guldkombo.
Jag har ju lovat dyrt och heligt att använda dator och internet mindre efter alla lockdowns. Att låta TV:n uppfylla behovet av passiv underhållning när man känner sig som en grönsak och kolla väl valda YT-prenumerationer en gång i veckan kunde vara en bra åtgärd. Kan alltid koppla skiten till datorn och visa väl valda musikvideor när man har fest. I bredbandsavtalet jag tecknade kom det för övrigt med ett hemnummer och fast telefon som man ringer gratis med kvällstid, förutspår tuggummituggande och sladdvinglande redan nu.
Annars såg jag en kille som skrev ”watching T.V.” på en dejtingsida en gång, med punkter efter bokstäverna. Attraktionsgraden steg några snäpp, lika snabbt som oförklarligt. Tänk vad ett par punkter kan göra.
Madrona Silvander 