Klockan är alltså 8:40 när jag skriver detta och jag har inte riktigt lagt mig än. Det står en halvfull skål med bål på soffbordet och massor med tomma glas. Tror det var Kaj Korkea-aho som sa något om att han älskar att se en massa tomma glas i lägenheten eftersom det betyder att det har varit fest och folk har haft roligt och diskuterat och sådär allmänt haft trevlig samvaro. Håller med, skiter i disken.
Är vid detta laget i princip färdig att stjälpa i säng, dock. Godnatt/morgon…?
Vet inte om jag har sett något mer brittiskt än Asdas skosektion ”for younger girls”.
Åtminstone fick jag med mig två rabarberstjälkar som även fungerar som klubba vid självförsvar. Givetvis odlade i Yorkshire.
Det blir alltså vegansk rabarber-jordgubb-limecheesecake till kaffet eller téet imorgon. Smält vitchoklad ska i också, och sen ett tunt lager läskande jordgubb-limegelé på toppen. Tar ut svängarna lite granna, kommer ta ett tag att laga, men det kommer helt säkert vara värt det. Har ändå fem gäster att imponera på, liksom.
Det blir också toast Skagen med tångkaviar och utan räkor, eftersom D är allergisk mot skaldjur. Tror jag kan hacka upp och tillaga neutrala svampstammar för tuggmotståndets skull, handlar mer om munkänslan än smaken i det här fallet. Såg nån variant med avokado men nja.
Gillar man inte havssmak alls är alternativet toast Madrona som alltså består av veganskinka, rikligt med en brännhet chunky salsa och några jalapeñoskivor på. Åt lätt upp en hel limpa rostbröd på det sättet under åbotiden, fick helt sluta köpa rostbröd för att få bukt med det.
Blir också någon sorts tarteletter tror jag bestämt. En variant med äggstanning, nån trevlig ost och rökt lax, för jag tänker inte tvinga allihop att äta helveganskt, det blir en pescetariansk tillställning. En variant med veganpepperoni, paprika och nån trevlig veganost. Sen en matig sallad med nypotatis och senapsdressing på det. Bål av nån sort, och lonkero.
Jo, nog blev det ju en midsommarmeny fastän vi inte kan sitta ute och äta. Vädret har varit rätt fint och kommer fortsätta vara det, med undantag för morgondagen, då temperaturen plötsligt sjunker sju grader och regnet oförklarligt kommer ösa ner. Förklarade att det i själva verket är en god simulation av besvikelsen finländare känner när vädret inte beter sig på midsommar. Jahapp, better luck next year.
Tröitto, men äntligen klar för dagen (kl. 01). Frågade D:s vän om han kunde tänka sig ett upphämtningsuppdrag med sin Sprinter-van så att jag inte skulle behöva rycka i Jurij, och visst kunde han det.
For och hämtade två hyllor från ett välbärgat område på gränsen mellan Stockport och Burnage i sydöstra Manchester. Säljaren var en gammal kvinna i färd att flytta till ett mindre hus eftersom maken hade dött för ett tag sen. £20 styck, tog båda.
Lastade på hyllorna och körde till tonerna av Morcheeba-albumet Big Calm med rutorna nervevade. Snackade om lite allt möjligt med duden, hade träffat honom en gång förr men skulle inte ha gissat att han trettioåtta år gammal. Imponerande och välskötta dreads ända ner till midjan hade han, samlade i en bandana. En tillbakalutad åsiktsmaskin.
Pynjade sedan med att ställa allt i ordning (långt ifrån klar) tills det var dags att ta bussen mot centrum och möta upp J för en promenix med start vid Deansgate-Castlefield-spårasteissin och sen längs med Rochdale-kanalen. Traskade också runt i Northern Quarter (mer om NQ på måndag) och satte oss slutligen ner vid ett passligt bord på ren känsla.
Det visade sig vara en restaurang med vietnamesisk meny, så J åt stekt morning glory och jag åt vårrullar. Trodde först att det handlade om blomman med samma namn och började prata om LSA i fröna, men det är alltså nån sorts vattenspenat. Drack öl och cider och hade det allmänt bra.
Nu börjar det bli lite slockna-i-stolen-varning här, zzzzzz
”Höhöhö, bli dominerad av en kvinna, vad är det för jävla trams? Är du en klenis eller? Kunde bryta vilken kvinna som helst på mitten om hon försökte nåt sånt”
Typ sådär låter det på Flashback ibland om en kille täcks yppa att det här med att bli dominerad i sängen är rätt najs. Det ovanstående är förstås fantasilöst, det finns fler former av dominans än bara fysisk. Vet heller inte om jag skulle klassa det som ”klent” att stå för den man är trots vetskapen om att man minsann, bevisligen, inte är garanterad respekt från varken vaniljfolk, dominanta män eller undergivna kvinnor.
Dags för ett tankeexperiment.
Okej, du vill dominera en kvinna? Övermanna henne och gör vad du vill. Klart. För att jag ska kunna dominera en man som är större och starkare än mig krävs det att han underkastar sig rent psykologiskt.
Men att du dunkar din tjej gul och blå (förlåt för påminnelsen), och hon älskar det, är ju också något som kräver samtycke och diskussion på förhand. Hon vill och tillåter dig att göra det lika mycket som valfri undergiven man vill och tillåter mig att göra det jag gör.
Intresseklubben antecknar att du själv inte skulle uppskatta att bli dominerad (vem frågade?). Men om skillnaden mellan dig och mig är att du inte nödvändigtvis behöver samtycke för att dominera, och detta faktum skulle göra din och din samtyckande tjejs grej mer rätt och riktig/”äkta”… är det då stoltheten över att du inte agerar på din potential att vara sexförbrytare och kvinnomisshandlare som skiljer oss åt?
Det var roligt att läsa igenom gårdagens inlägg imorse, eftersom jag mot slutet var så trött att jag upprepade gånger slog huvudet i skrivbordet och vaknade av smällen i pannan eller näsan. Därav det abrupta slutet. Praktiskt nog går det att göra en hybridpost denna glada måndag.
Är man som jag från en österbottnisk by har man kanske lite andra associationer till ordet village. I femmans engelskundervisning lät det ju typ ”My name is Malin. I am eleven years old. I come from Finland. I live in a village called Koskö with my mother, father, and older sister”, liksom. På Manhattan finns det ju the Village, dvs. Greenwich Village, och när jag först hörde det som liten tyckte jag det var skumt. En by? I centrala New York?
Nåväl. Satt alltså och drack öl med en ny bekantskap vid en pub i the Gay Village på söndagseftermiddagen. Många storstäder har åtminstone ett litet område med hög koncentration samkönade par slash alternativa sexualiteter, vilket också yttrar sig i nattlivet, men det är inte alltid som området officiellt hänvisas till som just the Gay Village. I Manchester är det så. Drar du upp Google Maps just nu och skriver in Manchester, UK kommer du mötas av detta:
Jajjamänsan.
Har man sett serien Queer as Folk(1999), vilken visades på SVT2 i början på 2000-talet (och ej är att förväxla med den amerikanska efterföljaren), är man redan bekant med Canal Street. Gågatan gör skäl för sitt namn och löper precis bredvid Rochdale-kanalen. Kanalen var i flitig användning fram tills mitten av 1900-talet, och de mörka och mestadels övergivna stråken blev ändamålsenliga mötesplatser.
Notera hur killen till vänster bär pösiga jeans, t-shirt och huppare, liksom många unga finländska män, men helt undviker några som helst associationer till en skejtarstil, utan snarare traskar med Richard Ashcroft-energi.
Vi satt utanför The Molly House, en mysig pub som sträcker sig över flera våningar. Namnet åsyftar de mötesplatser homosexuella män höll till godo med under 17- och 1800-talet. Interiören faller mig precis i smaken, men det kommer komma en lång och jävlig höst + vinter med hällregn, så det finns gott om tid att sjunka ner i väl insuttna fåtöljer senare. Sitter naturligtvis ute medan det går.
The Molly House huserar inte bara en utan två så kallade munches, där personer inom BDSM-kulturen kan träffas i ett informellt sammanhang. Tror inte jag har sett ett enda samkönat par specifikt där för munchens skull, förmodar att de har egna tillställningar.
Själv är man ju straight så det sjunger om det, gör därmed inte anspråk på något som har med gaykultur och associerad diskriminering att göra. Vet mycket väl att jag vilar i den synbara ”heteronormativiteten”, även om ordet gör mig nipprig av många anledningar.
Som dominant kvinna i BDSM-sammanhang och uttalat poly är jag del av en försvinnande liten sexuell minoritet, oförståelsen är mestadels ett faktum, men åtminstone riskerar jag inte att bli utsatt för hatbrott iochmed min läggning. Klar skillnad där. Faktumet att Manchester har en så stark gayscen mitt i centrum tycker jag är fantastiskt.