Lyssna för all del på Catrin Janssons eminenta sommarprat om autism i Ålands Radio. Samlat, genomtänkt och kraftfullt.
Relaterar förstås till skulden och känslan av utdragen barnslighet, att få ett ”nåjåå alla är trötta efter jobbet”, att prestera utan att fungera, att folk som har det värre är ”sjuka på riktigt”, en partner som börjar kalla en aspig, att inte lyssna på sin kropp, att känslor och vilobehov är inbillning, att inte orka annat än jobb ens deltid, och kampen i att tillåta sig själv att vara autistisk.
Att vara en min-maxad karaktär med kronisk medvetenhet, inget går på automation. Närmast maskinell social interaktion, analysera. System. Intryckskänslighet som inte går att ”fixa”, blir inte bättre av utsättning. Aspie-meltdowns. Att maskera, hela livet är en arbetsintervju. Känslan av krav på motprestation för att väga upp autismen. Argumentet att diagnostisera barn, alltid. Att trots svårigheterna inte vilja byta bort autismen… och så Devin Townsend. Har jag träffat en enda autist som inte gillar Devin? Nä.
Madrona Silvander 