I varje stad jag varit till i UK räfsas det inte löv. Förra årets fallna löv får helt enkelt ligga och ruttna tills de blir mull. När det regnar blir de ett slaskigt fanskap som kängorna ofrivilligt sparkar på.
Man påminns förstås om hösten fastän det är högsommar. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det kliar nog lite att skramla ihop neonorangea räfsor och fixa skiten på talko, kom igen nu. Tror dock inte ens att sådana redskap nödvändigtvis finns att tillgå.
Det var i princip detta jag funderade på när jag gick med öl från bensinstationen idag (D&D-DM, gillar lite lubrikant). Även en vag känsla av hot och paranoia och otrygghet, självmedvetenheten på topp.
Alla blaskor hade i princip det här på löpet:
Konstiga tider att leva i. Fixar det genom att steka plättar och äta dem med IKEA:s blåbärssylt.
Madrona Silvander 