Föreställ dig följande tankeexperiment i egenskap av man.
Du är ute och kör i storstadstrafik. Du kommer någonstans ifrån, du ska någonstans, du sköter ditt helt enkelt. Plötsligt tutar någon åt dig.
Du blir lite irriterad, för du vet att du inte har gjort något fel, och fortsätter på färden. Personen tutar igen, du kollar vad fan det är fråga om. Det är en gigantisk man med motbjudande uppsyn. Han tutar åter en gång, du försöker ignorera det och fortsätta dit du ska. Men han tar samma svängar som du, och du inser att han följer efter dig. Till sist bestämmer du dig för att säga till på skarpen och kör in på en parkeringsplats. Han gör detsamma. Ni vevar båda ner vindrutan.
Det visar sig att han är extremt intresserad av din bil. Inte på ett tekniskt sätt, nej, det är helt enkelt hans favoritmodell till utseendet som du kör. Och han insisterar på att du ska låta honom köra den ett tag. Han är inte artig, han frågar inte snällt, han verkar snarare irriterad över att du inte stannade tidigare. Detta händer regelbundet i din vardag. Totala främlingar som på allvar tror att du ska låta dem köra bilen, och blir arga när du givetvis säger nej.
Kruxet är att bilen inte har några lås. Av någon anledning är det främst män byggda som ladugårdsväggar som intresserar sig för den, med följd att majoriteten av dem enkelt kunde förmå att slita ut dig och stjäla den om de verkligen ville. Det vore förstås olagligt, och hittills har ingen sträckt sig så långt, möjligtvis bara kladdat på karossen och lämnat äckliga fettfläckar som tar länge att putsa bort, men du hör regelbundet om ägare till samma bilmodell som inte är lika lyckligt lottade.
Folk i din omgivning ger välmenande råd om att inte vaxa bilen så mycket, rentav låta den rosta en aning, så att den inte ska väcka lika mycket intresse. Men du älskar ju din bil, vårdar den, är stolt över den. Så fort du ska någonstans utanför dörren är det bilen du kör som gäller, du kan inte byta till en annan modell. Den är arvegods, och du har kört den sedan dagen du föddes. Bilen fick inte alltid sån här uppmärksamhet, men med tiden började det helt enkelt bara hända regelbundet. Det var något av en chock i början, du förstod inte riktigt hur den plötsligt kunde bli så begärlig för andra, men numera är du van.
Människor som kör mindre värdeladdade bilar tar sig gärna nattliga åkturer i månskenet och kan köra i vilken stadsdel som helst utan att tänka på det, men du vet att det inte gäller dig. Många tycker att det är rimligt att du ska acceptera begränsningar i rörelsefriheten i och med din nedärvda bil, och att du kan skylla dig själv om något skulle hända när du är ute och kör på natten utan någon i passagerarsätet. Många tycker också att du kan förväntas täcka över bilen i den mån det går, för att minimera risken att väcka begär hos andra.
Frågan hur noga hade du täckt över den är standard i rättegångar när ägare till likadana bilar har dragit gärningsmän inför rätta. Problemet är ju att redan karossen avslöjar dig, det finns inget sätt att helt maskera vilken modell det är, fastän den skulle vara helt inkapslad. Det är ju också möjligt att du bara väcker nyfikhenhet över vad som faktiskt finns därunder om du försöker täcka över den.
Det är jävligt uttröttande att parera vad andra kan tänkas känna inför din bil hela tiden, när du bara vill leva ditt liv och sköta din egen skit. Du älskar verkligen din bil, och visst finns det fördelar med att köra den, men ibland önskar du att du hade ärvt en annan. Eller att du bara kunde byta ett tag. Eller lämna den hemma och gå till fots utan att väcka uppmärksamhet. Du är dock fast i förarsätet.
Det är inte ett perfekt tankeexperiment, men jag tror ändå att det kan stimulera någon sorts förståelse hos individer som förklarligt nog har svårt att förstå hur obehagligt det kan vara med oönskad uppmärksamhet från främlingar. Tankegången önskar att det skulle hända mig någon gång, ens om hon var ful ser jag ändå rätt ofta på nätet.
Det räcker helt enkelt inte med att jämföra med en oattraktiv och påflugen kvinna, och det blir också en annan grej om en annan man kommer och stöter på någon som är straight. Det är väl i princip bilen som både är begärlig för andra och samtidigt kan vara en förlängning av individen till en sådan grad att missbruk blir en djupt personlig kränkning.
Sen är kvinnokroppen förstås ingen bil, och fittan ingen jävla iPad.
Madrona Silvander 