Barndomshemmet figurerade inatt. Föräldrarna hade lämnat över ansvaret till mig utan att jag visste om det, och var arga över att det hade förfallit. Därefter markbränder som kom närmare, ingen trodde att de skulle nå ända till oss, men det gjorde de förstås, med påföljande kalabalik och blixtsnabba prioriteringar kring vad som ska räddas.
Samtidigt drömde jag också att jag blev impopulär bland barnen i lågstadieskolan, men ändå stolt stod med händerna bakom ryggen och lät dem kasta en hybrid mellan småsten och en syltliknande substans på mig, oberörd.
Antar det rör sig om undermedvetet slam som har rörts upp på sistone. Skrev ett brev och läste in det ett par dagar efter skamartilleriet, har inte talat med morsan sedan dess, men hon ringer tydligen på torsdag. Ser inte fram emot det.
Madrona Silvander 