Droney den djärva

Stressåt jag bensinstationsinköpt socker medan jag traskade mot ett främmande hus, i stånd att spela ett främmande rollspel, med fem andra människor (varav fyra är folk jag bara träffat några gånger)? Ja, det gjorde jag. Krävs det en snuttefilt för att komma över tröskeln så krävs det. Nu när jag har bekantat mig är det inga problem att göra om det, för nu kan jag föreställa mig skiten. Så funkar jag.

I själva verket gick jag i en matbutik jag inte gått i förr (!!!) på väg hem från apoteket i förmiddags. Kände mig rustad för det, säger undertecknad, som alltså har haft fjorton olika fasta adresser på sju olika orter i tre olika länder de senaste femton åren. Skriv en rad om du får den ekvationen att gå ihop.

Vinet är slut, spelet är slut, bananbrödet är inte slut. Än.

Hade förstås jättetrevligt när jag väl blev varm i kläderna (och kroppen). Lyckligtvis fick ingen i sällskapet för sig att fota. Sist det mitt i allt halades fram en kamera under ett trevande första besök (A:s nya hus + housemate) gick det såhär:

Ei näin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s