Glada måndagar: Barnvagnar och förfall

Kollade igenom förstasidan på Manchester Evening News i jakt på något aktuellt att skriva om, men förstås landade jag i något från en svunnen tid ändå – the Eccles Pram Race. Bodde i Eccles så sent som i våras, så rubriken fick mig att haja till.

Participants would dress up and run along Liverpool Road in the annual Eccles pram race
Bild: Dag Pagan

Tydligen ett sidoevent till den årliga taxiförarinsamlingen för menlösa barn på 70-talet. Taxibilarna spökades ut och kördes mot kusten, folk sprang i sin tur med en kaveri i barnvagn mellan Weaste och Irlam (sisådär 10 km). I’m sure it made sense at the time.

Bilderna togs vid Liverpool Road i centrala Eccles, som ligger typ en fjärdedel in i sträckan. Antar att de flesta fortfarande var med i matchen vid det laget. Tänkte först att gatan var avstängd enkom för eventet med tanke på hur dött det var på vägen, men nej du, på vissa av bilderna började det dyka upp bilar.

Kollade upp statistiken, och mycket riktigt var antalet registrerade bilar då endast en tredjedel av nuvarande siffror – i början av maj 2020, halvvägs in i lockdown 1, var trafikmängden den samma som under tidigt 1970-tal. Just så.

Det var dock tegelbyggnaden i bakgrunden som slutligen väckte lejonparten av min nyfikenhet. Den såg väldigt bekant ut, visste att jag gått förbi den flera gånger utan att reagera desto vidare. Bingohall enligt ingången på bilden, men knappast ändamålsbyggd, va?


Artikeln refererade till den som the Crown Theatre, vilket lät mer rimligt. Byggnaden uppfördes tydligen år 1898, då kallad the Lyceum Theatre, en bastion tillägnad finkultur för arbetarklassen. Folket i Eccles var dock ena lågpannade jävlar som inte ville ha en massa Shakespeare-bjäfs, nä, dvärgar och vilda västern-shower skulle det va’, det var tidens melodi.

På 1930-talet blev det en biograf istället, sådär lagom tills stumfilmens död och talfilmens intåg. En ändring i hasardspelslagen år 1960 ledde till en boom i bingohallar, och även denna biograf gick det oundvikliga ödet till mötes år 1963.

Vissa källor säger att bingostället stängde redan i slutet av 80-talet, några mitten av 90-talet, men den mest exakta angivelsen jag kunde hitta säger december 2003, vilket jag också tycker överensstämmer bäst med designen på logon som blev den sista. Sedan dess har skiten förfallit helt, och besökts av UE:are med jämna mellanrum.

eccles18of25.jpg
Programblad från 1913.
eccles19of25.jpg
Framkrattade fynd av UE:aren dweeb.

Mer förfallporr från Crown Theatre hittas till exempel här och här, om man går igång på sånt lika mycket som jag.

Det står här att taket brann upp 2013, men på dessa bilder från 2009 saknas det till synes redan. Skiten var förstås inte kopplad till varken elektricitet eller gas, någon tuttade helt enkelt på. Med ett klimat som Manchester behöver man inte vara materialexpert för att räkna ut vad som händer med förfalltakten utan tak.

Byggnaden brann igen i december 2019, denna gång riktigt rejält, och numera är det inget kvar av interiören. Endast tegelbruket står kvar.

Bild: Justin Browne
Bild från Google Maps i december 2020.

En lång kampanj att rädda byggnaden från rivning och göra den till en community centre/performance space semi-vann, semi-förlorade, eftersom stadsstyrelsen och Historic England beslöt att fasaden ska sparas och bli åttiotvå bostäder. Verkar som you win some, you lose some fortfarande gäller för denna avdankade bingohall.

Skiss: Ochre Building Design

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s