Samba kan närmast jämföras med en World of Warcraft-raid. Man har sin trum-rota att upprätthålla efter bästa förmåga tillsammans med 10-40 andra. Sektioner med folk som har liknande uppgift håller sig nära varann, ledaren håller i trådarna, signalerar och räknar ner till saker man bör vara uppmärksam på. Lättare att göra med folk man känner och litar på än med random PUG:s, även om det också går.
Spelade tamborim, en liten, platt trumma som påminner om en såndär frälsningsarmén-tamburin men saknar cymbaler och spelas med en speciell pinne. Passade mig rätt bra tyckte jag. Vi var typ åtta inklusive A. Dränkte ljudet av millennieskiftespoppunk som skvalade över PA-systemet från en närliggande friidrottsanläggning, najs.
Hann med en hel del resten av dagen/kvällen/natten, including but not limited to:
- kolla på karar som bygger alkoholfri bar av lastpallar
- dricka 19 Crimes
- dricka betydligt sämre rödvin
- äta svamp
- förundras över kryptiska dagisskyltar
- klappa litet barrträd på stort fält i månskenet
- skratta åt stereotypt passionerade spanska popvideor
- imponeras av vad man kan göra med en billig keyboard i ett norskt fängelse
- ta hand om skadad duva
- frakta vatten till lägret medelst kundvagn
- bli inlåst på vessan till stängande kafé
- sova i tält.
Idag har jag också hunnit med en hel del:
- spela Baldur’s Gate
- prokrastinera över att blogga.
Madrona Silvander 