Har förkovrat mig i finlandssvensk språkvård de senaste dagarna, ska försöka färdigställa inlägget imorgon. Det blev… hetlevrat. Idag ska jag prata om resonemanget kring språket i Trevor Bock, webbserien jag har hållit på med i knappt ett år.
Grundtanken var att svenska Österbotten skulle fylla samma roll i Trevor Bock som Australien i the Big Lez Show. Har alltid velat låta omgivningen ta så stor plats att handlingen inte skulle kunna äga rum någon annanstans i världen.
Big Lez handlar inte om Australien, men serien är Australien, helhjärtat. Skaparen Jarrad Wright bor precis på gränsen mellan territorierna NSW och QLD, typ på mitten av Australiens östkust, söder om Brisbane. Han tonade inte ner ett skit för en internationell publik. Om något är det hur showen fullständigt dryper av ‘Straya som tilltalar, även när man inte fattar vad fan de snackar om. Det är fräscht, något man inte sett tidigare, och för australiensare är det förstås guld.
Problemet är att vi inte talar engelska i svenska Österbotten, och tanken är att kunna nå fler än bara svensktalande österbottningar/nylänningar och en rikssvensk/norrman eller två. Det är frestande att fnissa generat och säga nå, int räknar ja nu med att nå många kommer si på det sen sist och slutligen, som för att skydda sig själv om serien inte får luft under vingarna, men man ägnar inte ett år av sitt liv åt att producera någonting om man faktiskt tänker så. Det vore lögn. Jag vill nå ut.
Detta faktum gör det ju lite knepigt. Hade kunnat köra Vikings-stilen och ha karaktärerna att snacka engelska med skum österbottnisk accent, eller förlägga showen till en region av USA som befolkas av ättlingar till österbottniska utvandrare, men nä, det kändes inte rätt. Svenska ska det vara.
Jag hade kunnat förlägga showen till norra Sverige istället. Hade kunnat släta över finlandssvenskan för att inte sticka ut i ett rikssvenskt öra, undvika finlandismer och dialekt, men nä, det kändes verkligen inte rätt. Ska det vara svenska ska det inte vara några halvmesyrer.
Jag vill helt enkelt att folk som faktiskt bor i svenska Österbotten ska få höra sitt modersmål representeras så som det är, i en animerad show, förlagd i vad som omisskänneligt är den österbottniska landsbygden/småstaden. Det händer fanimig inte ofta. Kan helt enkelt inte tumma på det. Redan att höra finlandssvenska i Mumin Visar Allt var en fröjd.
Således hade jag kunnat köra finlandssvenskt tal med engelska undertexter hela vägen, men det orkar en obekant publik inte med på samma sätt, plus att det tar fokus från visual gags, för att inte tala om tajmingen. Lyckligtvis hade handlingen börjat ta form på allvar vid det här laget, och iochmed det var lösningen uppenbar: den gyllene medelvägen. Något familjärt, något nytt, för såväl internationella tittare som österbottningar.
Kanadensaren Richard, spelad av Ben Howes från Hamilton, Ontario, flyttar till Asdunga i pilotavsnittet. Han funkar på ett sätt som avlastning för folk som främst är vana vid att höra nordamerikanska accenter. Trevors farsa är frånskild engelsman från the Midlands och pratar engelska med brittisk accent. Hans son från ett tidigare förhållande har engelska som modersmål, men var ung nog för att lära sig svenska i skolan.
Trevors morsa är finlandssvensk, grannen är centralamerikan, bästisen snakker norsk, arbetskompisen är finsk/tvåspråkig, chefen är finlandssvensk… det blev helt enkelt en salig blandning, där folk som inte är svenskspråkiga inte måste sitta och koncentrera sig på att läsa undertexter någon längre tid. Delarna som går på svenska respektive engelska är noggrant portionerade.
Tänker inte texta de engelskspråkiga delarna till svenska, utgår från att målgruppen har engelskkunskaperna i skick. Det blir förstås oundvikligen en utmaning att översätta de finlandssvenska scenerna på ett vettigt sätt i undertexterna, krävs en del fingertoppskänsla. Ordvalen måste ha likadan valör, stavelserna måste överensstämma nästan exakt för att det inte ska bli klumpigt. Det är ändå den minst sämsta lösningen. Ska fanimig få det att funka.
Madrona Silvander 