Har lyckats dra på mig en förkylning igen – känns som att det inte var särskilt länge sen sist, och blir vanligtvis inte sjuk särdeles ofta – skumt. Gjorde coroneysnabbtest som gav negativt utslag, men håller mig undan ändå. A var snel hest och kom hit med en påsa förnödenheter som sojamjölk, gröt och tortillachips, har i övrigt bara suttit och spelat Baldur’s Gate precis hela jävla dagen.
Det finns folk som tror att Baldur’s Gate (1998) är ett dataspel. Det är det inte. Det är en D&D-kampanj för en enda spelare med datorn som dungeon master.
Världen reagerar på det du gör, men den existerar inte för dina karaktärers syften. Visst, man kan komma dragande med Elder Scrolls, Dragon Age, Divinity, Pillars of Eternity, allt satan, men det är sällan man har tillgång till tjugo års lore redan vid släpp, och nu tjugo år till. Baldur’s Gate hade nog inte varit hälften så begeistrande om Bioware hade behövt dikta ihop en egen setting.
Har spelat igenom Baldur’s Gate: Enhanced Edition (2012) några gånger, och visst finns där en del välkomna ändringar, men de gjorde det till mer av ett… spel. Annotationer och fullständigt utforskade kartor i byar/städer, trots att du aldrig har varit där förr. Uppdelning i journal och quests. Tab-to-highlight istället för att själv söka efter lootable containers med musen. Helt enkelt mindre känsla av att befinna sig i en värld som det bara är att navigera bäst man kan, mer känsla av att bocka för det där och det där, nästa. Meh.
Madrona Silvander 