Första dagen av de konservativas partikonferens, AKA the Tory Party conference, gick av stapeln i Manchester igår. Polischefen i Manchester, Stephen Watson, gav enligt uppgift en briefing åt sina medarbetare på the force personligen. Du vet, boomerkonstapeln, han som endast skulle knäböja inför ”Gud, drottningen och Mrs. Watson, that’s it”. De har fått ta in poliser från Lancashire, Cheshire och norra Wales, det kryllar av dem i delar av centrum.
Konferensen triggade givetvis en protestmarsch, MEN snackar om typ tiotusen deltagare, från fackföreningar till BLM-aktivister, Labour-folk förstås, Brexit-motståndare, XR Manchester var där, A var givetvis där och sambatrummade, tremetersstängslen var där, snutar med snipu på taket var där, BoJo var där och joggade utanför hotellet, ingen blev arresterad (enligt uppgift).
Borgmästare Andy Burnham vill skaka loss en miljard pund för kollektivtrafik, gröna jobb och hem medan toriesarna är i stan. Ptja, lycka till med det, Andy, men stjärnor, trädtoppar, etc. Nog hade det varit fittigt najs att ha kollektivtrafik som funkar som i <valfri europeisk stad>. En av de få grejer jag verkligen retar upp mig på med vardagen i Manchester är att varje enskilt bussbolag har sina egna biljettyper, som givetvis inte gäller på konkurrenternas turer. En längre rutt kan innefatta tre olika bolag, som då alltså kräver en enkelbiljett var. Sanslöst.
Lämnade dock att fundera på det grafiska uttrycket i pressmaterialet som The People’s Assembly Against Austerity tagit fram. Tyckte det kändes väldigt fräscht i sin retro-het, den sortens ihopklämda versaler och färgschema har vi inte sett på ett tag. Man vill antagligen dra paralleller mellan 80-talet och nutid, en känsla av att delta i något historiskt.
På höjden utdragna versaler diggades också av allehanda seattleband:
Skitsnyggt ju.
Madrona Silvander 