Fult, gott och snällt

Marlboro Gold King Size x20 | Sainsbury's
Fult.

Hemma i Manchester. Har ett halvt paket Marlboro Gold att röka upp, så tog en tobak medan jag gick från Shudehill Interchange. En kvinna med väskor i en stroller för barn bad mig om en, jag gick förstås med på det. Hon klockade att jag var finländsk (för en gångs skull) och nämnde att hon också var från Finland, eller åtminstone bodde i Finland, men hennes accent var… inte vet jag, lite östeuropa, lite rikssvensk?

Sa iallafall att jag var finlandssvensk, hon visste helt vad det innebar. Hennes sätt att konversera var kaotiskt men inkapslande, fick egentligen inte en syl i vädret. Hade min röda carry-on med mig, hon frågade om jag var turist, och det kändes bra att kunna svara att jag bor här. Berättade också en harmlös nykläckt semi-hemlis åt henne, hon blev glad. Mystisk, säregen kvinna.

T med lördagsmiddagen. Gott.

Tja, hur ska man summera denna intensiva långhelg? Stourbridge, Lutterworth, Rugby. Tror fan inte jag ens vill börja brodera ut allt, känns privat. Roligt var det iallafall, dramaturgin satt där den ska. Har dock en miljon grejer att fixa innan avfärd till NL på torsdag, måste beta av så många som möjligt heti. Tar mig ändå tid att DM:a ikväll som vanligt, tack till forntida Droney som preppade ordentligt inför förra sessionen och lämnade en flaska 19 Crimes på köksbänken.

19 Crimes Cabernet Sauvignon - Co-op
Snällt.

Whole Lotta Green

Jag gillar Lotta Green (okursiverat, det är inte fråga om nån strainLeafly trots rubriken). När du läser detta är jag precis i stånd att sticka iväg på fuffens, så tänkte att du kan förkovra dig i några av hennes texter istället.

Har faktiskt bildbevis på att jag har träffat Lotta en gång, vet dock inte om hon minns mig. Vi satt och drack glühwein och såg på musikvideor på Youtube, N var på besök i Åbo i slutet av år 2010 och ville passa på att träffa sin gamle vän Jocki. Förhållandet måste ha varit relativt nytt då, enligt egen utsago hade Lotta och Joakim varit ett par i tio år i detta Svenska YLE-inslag om frivillig barnlöshet från år 2018.

Lotta Green och Joakim Stolpe – kultureldsjälar, frivilligt barnlösa. Bild: Ann-Charlotte Åkerholm

Lotta har skrivit funderingar om att trivas på sin arbetsplats, att ha medelålderskris inför the big 4-0; hur man sparkar liv i trista, pliktskyldiga vuxenjular; en reflektion kring konkreta, personliga fornlämningar; bastubadande; prestationsprotest; värdering av vårdyrket; lördagsinternet som blev sockerberoende; överlappande känslor inom klassisk musik och punk… ja, här har hon intervjuat en kvinnlig autist också, och framför allt: våga vägra det perfekta vuxenlivet.

Tacksam för de Döda

För några år sen kände jag en amerikan som hette… vi kan kalla honom Matt. De heter ju alltid något sånt, Matt, Ryan, Adam, David, Ben, Mason, Hunter, du vet. Han var från Pennsylvania, bodde i ett litet samhälle ”up the Delaware River from Philly”. Ett av mina absoluta favoritband (Ween, kanske du har noterat den bruna väggflaggan i bakgrunden) kommer från ett av dessa samhällen. Interest = piqued.

Jag blev snabbt väldigt förtjust i Matt, han var okonventionell, finurlig, intelligent, hade precis sånt där ostyrigt stoner/college kid-krull som jag av någon anledning tycker är oemotsåndligt, rökte ett gram om dagen, ytterst understimulerad och underutilized, levde istället det ljuva NEET-livet i ett vitt litet hus med plankorna på längden, som det alltid är, med mamsen och syster och morsans pojkvän. Verkligen inte en ovanlig situation.

Matts morsa var också en stoner. Hon ägnade en stor del av sina tonår och 20’s åt att följa efter bandet Grateful Dead vart än de än for när de turnerade. Tänk dig Heavy Metal Parking Lot (1986) fast med hippies, matstånd, tält, batikskjortor, handicrafts, syra, hundar, camper vans och allt satan, en spontan festival varje kväll. Givetvis ärvde Matt allt det där i rakt nedstigande led, killen var en levande encyklopedi of the Dead. Självklart blev jag en konvertit.

Typexempel, Bob Weir på rytmgitarr i ena kanalen, Jerry Garcia på leadgitarr i andra kanalen, Jerry sjunger men orden spelar ingen roll, så jävla stilig samspelthet mellan de båda och rytmsektionen, låten vecklar ut sig som en blomma, pianot strilar som pärlor över ett trägolv, voi vittu ändå, skulle kunna skriva en kandidatavhandling. De spelar oftast China Cat Sunflower och I Know You Rider i ett sjok, men på denna keikka (Paris, maj 1972) var det fan stars align.

Grateful Dead är Amerika för mig, vidsträckt, idealiserat och lysergiskt, att köra genom gyllene österbottniska fält men utsträckt över en hel jävla kontinent istället för en liten instängd remsa på kusten där de talar ett annat språk 10 km inåt landet. Frihet på en helt annan skala.

Förskräckelsecheckar

Bad Checks Division | Buchanan County, MO - Official Website

Det händer rätt ofta att forntida Droney skriver ut checkar som framtida Droney inte kan lösa in. Eller iallafall upplever att hon inte kan lösa in. Som till exempel när hon på måndag glad i hågen föreslår videochatt med en dominant kvinna hon knappt känner på torsdag. På måndag är hon rustad, men mycket kan hända däremellan.

Man kan vakna på torsdag morgon och inse att dagen är kommen och känna hjärtat frysa till is. Samtidigt kommer det inte på fråga att ställa in, vad satan, ens ord måste gå att lita på, är ingen jävla flake. Man kan intala sig it’s fiiiiiine och till exempel distrahera sig med att skriva ett inlägg om en Velvet Underground-dokumentär.

När klockan slår fem och samtalet är schemalagt till sju är det dock oundvikligen dags att kallsvettas, fråga sig själv VARFÖR I HELA HELVETE en harmlös interaktion – som man själv har initierat – sparkar igång ett sånt adrenergt påslag. Det är fan inte rimligt.

Nu är det dags att överförbereda sig, maniskt snöa in sig på belysning och kameravinklar och ljudkonfigurationer, INGET FÅR GÅ FEL. När klockan väl är 7:01 PM och kvinnan ringer upp på WhatsApp utan förvarning och avbryter Graham Kartna – Null 2repeat och man svarar lossnar det givetvis genast och man märker att hon tycker att man är charmig och man har HUR ROLIGT SOM HELST när man diskuterar partnerbyte vid femdompartyt på söndag.

Efteråt är man lättad som om man nyss undsluppit en avrättning och har en trevlig fortsättning, tills man vaknar nästa morgon och inser att man har bokat in en TILL videochatt med TVÅ dominanta kvinnor man knappt känner på fredag kväll. Ei vittu, forna Droney ska ha stryk.