B fick ett infall och slängde in tillgång till Finnair-loungen vid Helsingfors-Vanda när han förskotterade min biljett. Har aldrig använt mig av lounger vid flygplatser, föreställde mig en skön stol och ymnig konsumtion gratisdrycker till det drone som utgör skapelsens centrum (tiotusen Mattis och Pekkas från Kone och Fortum och UPM-Kymmene som knapprar på sina Macbooks). Det erbjöds dock betydligt mer än så.
Varm mat (vegetarisk moussaka), salladsbord med en tabbouleh som jag faktiskt lyckades tycka om (!), bärpaj, frukt, kaffe, té, juice, öl, cider, lonkero, vin (rött, vitt och bubbel)… sicket överflöd. Liksom utlovat blev det tunga artilleriet, högdos koffein är det läge för bara ibland. Det var tryck i skiten, slog på inom fem minuter, helt otroligt att det är lagligt egentligen. Det är ju bara gulligt att vara beroende av något som är samhällssanktionerat och lätt + billigt att få tag i, tihihihi don’t talk to me until I’ve had my coffee, dra åt helvete med sånt där koketterande satan.
Ähum.
Det fanns rentav havremjölk, vilken jag spillde till en sådan grad att jag måste påkalla personalens uppmärksamhet. Äsch. Drack mitt kafi efter maten och letade mig därefter mot vinsektionen. Väntade bakom en solbränd kvinna i en ljusgrå distinkt finskt stel/minimalistisk och garanterat svindyr designklänning. Hon frågade haluutko? i ett tonfall som hade liiite, liiite ge-julklapp-åt-estniskt-barnhemsbarn-karaktär när hon erbjöd sig att hälla upp bubbel åt mig. Var nervös inför mötet med STBL:s chefred och hade därmed smetat på mig ganska ordentligt med krigsmålning, stack ut sådär passligt kan man säga.
Fick mig tacksamt nog en hel del till livs innan det var dags att sticka in till Hesa centrum. Drack en god kriek på Vltava (tack Ida) och en lapin som gav mig huvudvärk på Oluthuone Kaisla. Ytterst gemytligt sällskap dock, spånade och spekulerade och talade om allt mellan himmel och jord, jätteroligt. Men hördu, nio vittus euro för 0.33 eller 0.4 l av nå rändom öl bara? I Vasa verkar man ännu kunna vända siffran uppochner, tack gode gud. Åtta-nio euro får man tydligen punga ut för ett tobakspaket också, satan, satan, bra att jag int… röker… riktigt… nå, it’s complicated.
Trodde jag måste ha bråttom sen, jäktade genom säkerhetskontrollen, men de hade inte ens börjat ombordstigningen när gaten skulle ha stängt egentligen. I själva verket hade de inte ens kört fram planet ända till gaten vid det laget. Avgångstiden till Vasa senarelades med en timme, och jag hade alltså tid att svänga via loungen igen. Mer mat, mer paj, mer té och ett glas rött. Om nom nom. Spillde havremjölken rejält igen och sa åt samma tjej igen på värsta slapstickmanér. Så kan det gå.
Det var förstås mjölkprodukter i moussakan, men med tanke på att kortet inte gick igenom när jag skulle köpa returbiljetten till flygplatsen (4,10 €) var det inte riktigt läge att rynka på näsan åt redan betald laktovegetarisk mat. Till min stora lättnad visade det sig att automaten tog tiocentar, vilket holländska tågbiljettautomater inte gör, så jag petade in en miljon småmynt och åkte legit. Alltid legit, sku fan int klar av att sitt på ett färdmedel och vet att jag int har biljett.
Nu sitter jag alltså i hembyn och känner mig, ja, hur jag nu känner mig. Skumt att vara i Finland mitt i atomvintern. Folk skämtar alltid om hur grått och regnigt UK är, men åtminstone är det ju liksom ljust fast det är mulit där. Himlen kan vara jämngrå och ljuset så starkt att det tar i ögonen på en och samma gång.
Är för övrigt mycket nöjd med min vecka nere på kontinenten. Det var trevligt att fara via Haag och träffa exet en sväng, såg att personen som bor i mitt gamla rum hade fördragna svarta gardiner. Hade varit skoj att hinna via Delft, men hjälpte J arrangera och ta produktfoton istället. Vi försöker båda få luft under vingarna vad beträffar våra respektive projekt, det finns en förståelse där. Vi tror helhjärtat på varandras juttur, och det är tamigfan guld värt.
Madrona Silvander 