Noterade bokstäverna R A W och två årtal tatuerat på D:s väns underarm en gång här i höstas. Hade en gång i tiden en bekant som var ett Robert Anton Wilson-fan, och fick därmed initialerna att stämma. Sa att jag mindes nånting om Quantum Psychology, men i övrigt hade jag inte så mycket kött på benen, och därmed ploppades boken ovan i mina händer.
Sedan dess har Illuminatus!-trilogin (1975) varit min badkarsläsning, och idag läste jag ut den. Reaktionen såhär 805 sidor senare är egentligen the fuck did I just read, men på ett bra sätt. Genre: satire, postmodernism, science fiction, literary nonsense, jovars. Ett par hundra sidor in i läsningen beskrev jag boken som om Terence McKenna skulle ha skrivit Hitchhiker’s Guide. Det står jag fast vid.
Boken behandlar politik, religion, filosofi, mysticism, symbolik, musik, counterculture, psykedelier, gräs, tarot, numerologi, österländska filosofier, tidslinjer, psykologi, historia, mytbildning, lovecraftiansk skräck, sjöfart, Atlantis, discordianism, rasism, sexism, det amerikanska polisväsendet, delfiners intelligens, synkronicitet, ordvitsar och orgasmer. Bland annat. Icke-linjärt, förstås. Har ingen aning om hur många karaktärer som förekommer, nog kan det vara tvåhundra.
Författarna jobbade som associate editors vid tidningen Playboy, vilket var förenat med en hel del post från allehanda tokfransar, så varför inte skriva en bok med utgångspunkten att allt folk skickar in är 1. sant och 2. hänger ihop? Skrattet har ju onekligen fastnat i halsen vad beträffar dylikt, vi lever i en helt annan tid nu.
Madrona Silvander 
En reaktion till “Upplyst tidsrymdrumba”