Animationsarsenalens ankomst

Story of my liiife, lii-iiii-iiife

Färsk Windows 10-installation, jajjamänsan. Har suttit och pynjat hela dagen, alltid mycket som ska göras på en ny maskin. Bort med allt jävla Windows-krafs, sånt kan kokk se. Täskbaren högst upp, This PC på skrivbordet. Uppdatera drivrutiner, synkronisera filer, installera 7zip, installera Opera, Thunderbird, Discord, Irfanview, foobar2000, VLC, Ableton, Audacity, Photoshop, Illustrator, InDesign, och för mig nya After Effects och Premiere Pro.


Minns du när jag snackade om att släppa Trevor-piloten i våras? Skriver inte om det så ofta, men det jobbas på bakom kulisserna. Beslöt för ett tag sen att inte släppa skiten förrän bildfrekvensen är tillräckligt hög för att inte distrahera.

Liten teorilektion: filmer har oftast en frame rate/bildfrekvens på 24 fps. Detta betyder i praktiken tjugofyra enskilda bilder per sekund som när de spelas upp ger, tja, rörlig bild, moving picture. Movie. Det är dock vanligt att man animerar on twos: tolv bilder, tjugofyra frames. Det sparar tid och energi och räcker rätt långt, men ibland kanske man vill lägga till rörelsestreck eller dylikt på en ruta emellan. Det finns ju inget som säger att man måste hålla sig till twos hela vägen.

For .gifs that provide knowledge!

Animate on threes blir med samma logik åtta bilder i sekunden (24/3), animate on fours blir sex bilder i sekunden (24/4). Japansk animation är ett bra exempel, även om det förstås finns undantag. Har du kollat på anime är du bekant med effekten det ger: man märker att det liksom är sävligt på något sätt, men det flyter ändå på utan att kännas störande hackigt.

Stora delar av trevorpiloten är för närvarande on threes och on fours, men en del är fortfarande on sixes, alltså fyra bilder i sekunden (lol). Vid det laget är det i praktiken inte en animation så mycket som ett bildspel. Det är de mest avancerade scenerna som ligger däromkring, eftersom de är jobbigast att göra, men det är också just de scenerna som kräver mest smidighet.

Ett av relativt få segment som är on twos.

Enter räddaren i nöden: Adobe madafakking Creative Cloud. ÄNTLIGEN en arsenal med ordentliga verktyg. Vet du hur jag har jobbat hittills? En kombination av mspaint.exe och lager i Photoshop, nersparat manuellt bild för bild. I praktiken är det typ stop motion jag har sysslat med, med skillnaden att jag har gjort kollage istället för att rigga och fotografera. Detta ihoptråcklat med Windows Movie Maker, som bara stöder ett ljudspår. Alla ljudeffekter och allt tal har jag alltså först mixat ner till en fil i Audacity, exporterat och lagt på, sedan synk.

Man ska vara ganska jävla hellbent (älskar det ordet) för att ha jobbat på detta sätt i ett år. Fyra minuter, 375 bilder. Har redan samma mängd material klart för nästa episod. Taggad! Pepp! Till en sådan grad att jag nyss blev rikssvensk.

Ett periodiskt system som faller mig mer i smaken i slutändan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s