När jag flyttade till Manchester förväntade jag mig att synfältet magiskt skulle förvandlas till gråskala och att Stone Roses skulle spela mjukt i bakgrunden 24/7. Riktigt så blev det inte. Är ändå en sucker för tidningsbilder från 70-80-talet, denna gång julshopping-edition.
I modern tid har Manchester fler hemlösa än invånarantalet i Vörå kommun. Eller Kristinestad. Eller Kimitoön. Eller Robertsfors i Sverige.
Den synligaste formen benämns sleeping rough, alltså att sova i portar, trappuppgångar, under broar etc. Resten är svårare att kvantifiera. Enligt välgörenhetsorganisationen Shelter UK är hemlöshet inte det samma som att helt sakna tak över huvudet, följande räknas också:
- staying with friends or family
- staying in a hostel, night shelter or B&B
- squatting (because you have no legal right to stay)
- at risk of violence or abuse in your home
- living in poor conditions that affect your health
- living apart from your family because you don’t have a place to live together
Enligt dessa kriterier räknas alltså utländska studerande som inte hittat ett rum att hyra och bor på vandrarhem som hemlösa. A bor i ett tältläger vid ett ockuperat fält av ideologiska skäl, check på squatting och poor conditions (vinter, råttor, ‘nuff said). Tror ändå inte att de skulle känna sig bekväma med påståendet att det går stor nöd på dem. Räknades själv som hemlös i flera månader, men det kändes inte så.
De första veckorna bodde jag hyresfritt i A:s rum i ett delat hus med agenturens vetskap, men började snart squatta ett outhyrt litet rum på övervåningen. Har noll skrupler angående detta, rummet var olåst och jag tog väl hand om det. Utrymde och städade rummet inför varje visning, men ingen var dum eller desperat nog att betala £400 för en skrubb möblerad med den billigaste IKEA-skiten du kan tänka dig, så jag bodde där i ett halvår fram tills lockdown 1.
Vi har alla våra hjärtefrågor. Vissa fokuserar på krigsveteraner, andra ledhundar för blinda, barn med cancer, djurskydd, flickors skolgång, vad det nu kan vara. Mina är skademinimering för drogbrukare och hemlöshet. Donerar därmed åt organisationer som erbjuder hemlösa verktyg för att förbättra sin situation, teach a man to fish och allt det där. Det är dock svårt att hjälpa någon som upplever att de inte förtjänar hjälp.
Jag tror stenhårt på att erkänna orättvisa odds i kombination med egenansvar, i min mening den gyllene medelvägen mellan offerkoftan och drakonisk skyll dig själv-mentalitet. Detta år har Mayor’s charity-kampanjen 1000 Beds for Christmas dragit in mer än trettio tusen pund. Manchesterborna har därmed kunnat erbjuda tak över huvudet åt folk som annars är utelämnade till gatan eller osäkra förhållanden under julhelgen, och det är fan guld värt.
Madrona Silvander 