Vegedödssynd

Vem ”får” kalla sig vegan? Var går gränsen?

I sidebaren på denna blogg radas det upp ett antal stämplar, men vegan är inte en av dem. Veganmat nämns som intresse i profilen och har en egen kategori, men det är inget som framkommer vid en första anblick. Detta är synnerligen medvetet.

När jag lagade julgodis åt T:s familj använde jag grädde till knäcken och vitchoklad med mjölk i till snöbollarna. Marsipankonfekten och ischokladen var vegansk. Smakade jag på alla slutprodukter oavsett? Jajjamänsan. Slank det ner lite mjölkchoklad också? Japp.

Det totala antalet veganska val under hela året ligger på höga nitti-nånting procent. Motsvarande andel hos en genomsnittlig allätare torde vara det omvända, ensiffrigt. Allätaren ”förstår dock inte bättre”, har polletten väl trillat ner är det en dödssynd att avvika från veganbanan. Är det allt eller inget som gäller blir det dock säkrast att inte göra ett skit.

The Guardian publicerade (relativt) nyligen en lång artikel vid namn Abuse, intimidation, death threats: the vicious backlash facing former vegans. Har sett det hända många gånger. Kalel, Raw Alignment, Rawvana, MadFit, Alex Jamieson… alla har de haft veganism som en central del av sitt brand och därefter bytt diet helt och hållet. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att vara kontraproduktiv än facklor och högafflar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s