En gång när morsan hade varit till Stockholm i slutet av 90-talet berättade hon om en butik som hette Lush. Därifrån hade hon köpt med sig underbart doftande tvålar, något helt annat än farmors fåriga persikoyoghurtsfärgade tvålbitar.
Dessutom kom hon hem med något som kallades för en badbomb. Bara namnet var ju roligt. Hon frågade om jag ville testa och ploppade i den i badet.
Den brusade så trevligt och gjorde badvattnet TURKOST! Åttaårigt mind = blown. Tropiclandia? Hemma?!?!?!?!?!? Stirrade som en stenad tonåring framför Milkdrop.
Min andra brush med Lush kom först tjugo år senare i NL, när jag hjälpte J att katalogisera och donera en jävla massa överbliven Lush-tvål som hen hade fått av en bekant som jobbade där. I samma veva var jag hemma hos någon och använde en Lush-schampokaka som handtvål i misstag. Var jag stenad? Jo. Skulle samma grej hänt utan den faktorn? Tja, är en handtvålsformad grej placerad i samma position på lavoaren där en handtvål kan förväntas ligga avskriver jag mig allt ansvar.
Har faktiskt aldrig satt foten i en Lush-butik, de luktar alldeles för starkt. Fick dock diverse Snow Fairy-doftsatta produkter i julklapp, doftar bubbelgum + sockervadd + sursockrat godis. Gillar i allmänhet söta dofter, men det känns som falsk marknadsföring (vilket jag fick till svar när jag som barn frågade morsan varför hon inte är nöjd med sitt naturligt raka hår). Värk i gottatanden kommer dessutom som ett brev på posten. Har hört folk säga att söta dofter hjälper dem att inte äta godis – för mig obegripligt.
I övrigt har jag bara erfarenhet av två Lush-dofter: Dear John och Karma.
GB bar Dear John i somras. Sirapsaktigt träig med en twist av lime, den passade honom riktigt bra. Kollade just upp noterna och hittade följande beskrivning:
”Evoking memories of reading old books and Sunday morning coffee, Dear John whisks you back to childhood. Whether sitting in your grandfather’s lap by an open fire or walking in the forest with your dad, this woody, spicy and moreish scent will leave you feeling safe and sentimental.”
Jaha… alltså… näe du, de där associationerna klarar jag mig utan, kthx.
Karma doftar psytrancefestival och tigerglass, mungiporna går uppåt när jag doftar på den. Hade den som fast parfym ett tag, men tyvärr hatar jag fast parfym. Alla såndär små pots som man ska smeta fingertoppen i kan dra åt fanders. Pekfingernageln sjunker in i skiten och förvandlas till en skopa om man har långa naglar, no bueno. Alternativet är att hålla nageln utanför burken och liksom böja fingertoppen till en slutparentes och knappt få något på fingret (har något sorts lip butter i min ägo just nu, använder helt sonika knogen, fuck it).
Tycker Lush har en del gemensamt med MAC (kosmetikföretaget). Började som små uppstickare, kvalitetsrykte med pris därefter, enhetligt utseende som sällan ändras, stilrena svarta förpackningar till det mesta, återvinningsprogram med produkter till godo som tack sedan länge, social responsibility-projekt innan vareviga jävla företag stack upp fingret i vädret och kollade vartåt det blåste.
Dock är Lush förstås mycket medvetna om vartåt det blåser (vad fan hette företaget som gav ut 2-in-1-produkten blotting paper till fejset + rullpapper för ett antal år sen?). I hemlandet UK kör Lush denna kampanj på förstasidan:
I NL såg jag CBD marknadsföras åt husdjur samt på apotek som kosttillskott. I UK gör Lush en produktserie med CBD som inte kunde vara mer direkt i sin referens till regelrätt stonerkultur. Om du har följt bloggen ett längre tag vet du att jag sist och slutligen inte är särdeles förtjust i röka, men fascineras ändå av den mark som har brutits vad beträffar gräsets rumsrenhet.
Mörkgrönt och ufogodisrosa är dock en av de färgkombinationer jag har allra svårast för, den får mig att klia som ett unket mommotäcke, men det är jag det. Huvudsaken är att den som vill kan ta en bonghit och kolla på en badbomb med 25 mg CBD som spritter runt och gör vattnet mossgrönt.
I Norden försöker man å andra sidan bryta associationen CBD/THC till varje pris (det är inte samma saaaak, man blir inte höööög, vilket stämmer). Med tanke på att Läkemedelsverket skriver att THC har hallucinogena egenskaper förstår jag vikten av att betona skillnaden och inte bunta ihop dem, även om det är synd att det måste vara så. Hallucinogen, deliriant, dissociativ, psykedelisk och enteogen är för övrigt inte synonymer. Mer om det på kommande.
Madrona Silvander 
En reaktion till “Lush + kush = sant”