Var precis och cashade mitt livs första (icke-förskräckelse)check. Tydligen kan man göra det med sin androidtelefon/iPhone, men digi-geten stretar fortsättningsvis emot, och därmed styrde jag kosan till ett bankkontor. Kön ringlade sig lång utanför, men kvinnan i företagsbrändad fleecejumper hänvisade till en automat för ändamålet, så det var snabbt avklarat.
Till saken hör att alla mina domäner, och det är en del, förnyas i januari. Detta var jag beredd på, men hade för mig att det skulle dras senare i månaden, så plötsligt blev det jävligt skralt i kassan. Likviditet = 0. Egen måka förstås, borde ha kollat upp.
Gick alltså och handlade med min kvarvarande tiolapp och överslagsräknade i huvudet som vanligt. Målet för 2022 är uttryckligen att ta mig till en ekonomisk situation där jag inte behöver göra det. Börjar tröttna ordentligt efter sjutton år, det får fan räcka nu. Make money make money moneyyyy.
När jag väl kom till kassan tittade kassörskan på sedeln och sa ”that’s just a ten”. Jag blev lite ställd, började fundera om någon av varorna var felaktigt prismärkt, enligt min kalkyl skulle slutsumman landa på typ hälften av det. Fick ur mig ett uh… bakom masken innan hon ursäktade sig med en förlägen handviftning.
Chorltonborna handlar aldrig bara för en tia, och klasstillhörigheten é en förmildrande omständighet… huspriserna i området är galna. Hon är väl van att upplysa pensionärer som darrigt sträcker fram en tia att det krävs en lapp till (eftersom det inte är 1991).
Eftersom mitt primärärende var banken hade jag helt glömt att ta med en påsa när jag for hemifrån, egen måka II. Det är 2022 och därmed fanns det endast papperspåsar i sikte. De kostar 30p (36 cent).
Vad får man för det vid Morrisons i Chorlton? 750 g bordssalt, eller en konservburk med bönor, eller en burk med den billigaste jordgubbssylten, eller ett litet paket mjöl, eller ett paket nudlar, eller en konservburk med typ lins- eller tomatsoppa om man har tur och det är extrapris. Inte en chans att jag sätter sprätt på 30p bara för en kasse. Nä, det ska fanimig rymmas i axelväskan.
Tog alltså mina varor och började packa dem på en bänk. Lyssnade på Jonas Gardell som snackade om konceptet att ha begravningskostymen hängandes på jobbet för att slippa åka hem och byta om under AIDS-krisen på 80-talet. Mina försök att tetrisa in matvaror i en redan halvfull väska av ödmjuk storlek var ett ytterst världsligt problem i sammanhanget.
Min väska innehåller redan en Klean Kanteen, en she-wee, en selfie stick, en necessär med necessiteter, en stor gammaldags plånbok, en stor papperskalender och diverse firmadokument. Står och resonerar och rumstrerar ett bra tag. Tippar jag sojamjölken sådär ryms havregrynen där, men mjölet passar inte in. Tråtar jag in spenaten dit har tvättpulvret ingenstans att ta vägen…
Här krävs bevisligen en helt ny världsordning. Det gamla måste maka på sig för att göra plats för det nya. Hinner nästan bestämma mig för att hälla ut allt och börja processen från noll när jag hör en kvinnoröst. Do you want a bag?
Trodde först att det var någon från personalen, såg något grönt i ögonvrån, men när jag tittar upp ser jag en medelålders kvinna som precis har handlat. Hon håller fram en ihopknycklad plastkasse.
Jag svarar well, I was hoping to save 30p and shove it all in here somehow, but sure, thank you!. Med tanke på vad min shopping består av – uteslutande basvaror – fattar hon antagligen att jag vänder på varje penny av en orsak som inte är snålhet. Lägger därför till January, am I right med wink wink, nudge nudge-ton för att lätta på stämningen, hon skrattar.
Detta är alltså vad jag bar hem med hjälp av den barmhärtiga kass-samariten. Har bulgur, quinoa och en miljon olika torkade baljväxter i skafferiet, så nu har jag det bra ställt. Spenat för C-vitamin och för att konsumera något… levande.
Slutsumma £4.64 (5,56 euro). Uppskattar att Morrisons i Chorlton är i samma storleksordning som matdelen vid Cittaren i Vasa centrum. Varje gång jag återvänder till Finland blir jag chockad över hur snabbt eurona tickar uppåt för varje vara som läggs i korgen, och det är inte på grund av valutaskillnaden, för jag fick samma chock i Finland när jag bodde i euro-landet NL.
Madrona Silvander 