Allehanda intryck idag. En äldre herreman som var triggered över den amerikanska stavningen av ett ord på en skylt, kassakillen som hasplar ur sig are you gothic? efter flera sekunders tystnad bakom berget av svarta loppisklänningar, bankkvinnan som svarar korthugget åtta minuter efter att jag skickade en fråga till jobbmailen kl. 18:14.
Ringde någon till apoteket kl. 18:02 kunde jag svara ibland, ekade signalerna genom en nedsläckt lokal kl. 18:10 var det bara att glömma. Folk som ringde precis vid stängning var i allmänhet mer tacksamma, tycker man det är rimligt att bli servad tio minuter efter stängning är risken för entitlement skapligt stor. Ett kvällsskrivet jobbmail motsvarar i min mening snarare ett intalat telefonsvararmeddelande på jobbtelefonen, något att lyssna på när man dyker upp följande morgon.
Just nu kan mina arbetsdagar börja vid middagstid och sluta vid midnatt. Det kan betyda att jag kollar lite annonser kl. 02:30 och hittar den 5802683:e sensuella järnsmidesljusstaken i ordningen. Väntar jag tills morgonen med att skriva? Nä. Lever vi i en tid där asynkroniserad kommunikation är legio är det upp till var och en att hantera det på individnivå, punkt slut.
Är det så att bankkvinnan har jobbtelefonen påslagen och alla push notifications och ljud och skit aktiverade by default även i hemmet har hon noll rätt att sura. Det är hennes ansvar att sätta gränser, inte mitt eller ditt eller någon annans ansvar att noja och oja över huruvida det är lämpligt att maila efter arbetstid. Brukar ändå fråga folk jag ofta mailväxlar med om de föredrar att kvälls-/nattmail ställs in att skickas 09:00 följande morgon, men det är uttryckligen ett sätt att vara tillmötesgående om jag är den enda som nattsuddar.
Madrona Silvander 