När jag läste att det ska arrangeras ett elektronisk musik-event vid Victoria Baths i Manchester senare denna månad lät det på något sätt bekant. Sen håksade jag visst fan, Hacienda-folket gjorde en grej vid namn Wet där en söndag i november år 1988. Factory Records- och tillika Granada TV-legenden Tony Wilson var givetvis på plats.
Wilson vadar runt i nånting som vanligtvis är förbehållet skalliga dudes på fetischklubbar och försöker att inte tala om acid medan han som designar gummikläderna kör en modevisning i vattnet. De är enligt utsago all the rage, vilket jag mycket väl kan tänka mig. Den belgiska new beat-scenen och Illinois-industrial är två exempel på väldigt fetischvänliga genres som var poppis då.
Vidare förekommer oförklarliga saltkvarnar och originaltrummaskiner som nu går för tusentals euro, E:ade kids som flåtar runt på gigantiska uppblåsbara… ja, vad det nu ska föreställa, synnerligen asynkroniserad vattengymnastik, samt en av låtskrivarna med Never Gonna Give You Up på sitt samvete (ja, precis den) som kallar ACIEEEEED det bästa sedan Beatles.
Wilson snackar med Hacienda-DJ:n Graeme Park om att scenen attackeras både av förfasad mainstreammedia och elitister som är sura över att deras grej plötsligt har blivit massiv hos massorna. Roligt åter igen att koncept som att verktygen har blivit billiga och lättillgängliga och att vem som helst muka kan göra musik och musikvideor var en grej redan då… but it’s got to be good, you know.
A Guy Called Gerald spelade vid Wet och kommer göra det vid Red Bull Unlocked också, mer än trettio år senare. Kan hända jag masar mig dit för att se karln göra sin grej.
Madrona Silvander 