Äntligen i Birmingham efter elva timmar på resande fot. Det blev en rätt ordentlig försening vad beträffar bussen från Bristol, men jag och A lyckades ta oss hit iallafall. Bristol visade sig vara… Leeds rent andligt, men med backar, i princip. Rejält med höjdskillnader och ett centrum som inte riktigt lämpar sig för att utforska till fots. Det var grått och började regna så fort vi tagit oss in till kärncentrum, vilket får anses beklagligt, men vad kan man.
Såg Grayson’s Art Club-utställningen vid Bristol Museum and Art Gallery. Vid det här laget lite väl sent att se en utställning med verk som gjordes av allmänheten under de corona-lockdowns som landet genomled. Det har liksom gått tillräckligt länge för att kännas lite ofräscht men inte tillräckligt länge för att kännas historiskt. Timing is everything.
Har åter igen mycket att säga vad beträffar själva Stonehenge-lägret, men vill också göra det någon sorts rättvisa, så det får bli morgondagens melodi. Zzzzz.
Madrona Silvander 