Den sista utposten

Regnet pissar ner i Manchester och jag känner mig ovanligt gammal och sliten, men inte utan stolthet. Lite som en av butikerna jag och A såg på väg uppför en backe i Bristol: Pastimes.

Drogs till det sexsiffriga telefonnumret, råttspillningen och fasaden som inte åtgärdats på kanske femtio år. Ägs tydligen av en åldrad totalsperg som har dille på militärhistoria. Klockan 13:45-14:45 är det stängt för lunch, i övrigt är det bara att gå in och botanisera bland medaljer, pins, gevär, bajonetter, svärd, hjälmar, uniformer, tallrikar och allt satan som han samlat på sig sedan starten år 1972. En döende sort. Än är det inte min tur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s