Dansgolv och stormvind

Storm Eunice drog fram igår. Vindstötar på 33 sekundmeter (orkan) uppmättes på flera ställen på fastlandet i söder, i Manchester slapp vi undan med sisådär 26 sekundmeter. Det var dock fullt tillräckligt för att välta träd lite här och var.

Bild: MEN

Tog en Uber till D för lite häng innan hans svintidiga avfärd till Grekland eftersom det var länge sen sist. Kvällen avrundades rätt tidigt av förekommen anledning, klockan var kring 21 när jag kom hem. Vid det laget hade det värsta blåst över (trololololo). Det talades om ett game Death Rally (1996) på Discord men vi fick bara tre spelare ihopskrapade, inte lika roligt som fyra. Blev (ironiskt?) snack om vittu Nertz istället, vilket tydligen i princip är multiplayer-patiens, så jag sa att näe vittu, då far jag hellre ut och dans.

Hade helt glömt hur många random folk som kommer fram och ska prata när jag far ut ensam. Började redan när jag väntade på bussen, en dude stannade bilen och frågade om jag var alright och om jag ville ha en lift. Nä tack. Väl vid Night & Day drack jag en pint mango-IPA och lyssnade på tre DJ:s som B2B:ade en blandning av indie och obskyr 80-talspop. Ihan ok men fann det inte särskilt dansant personligen.

En dude med snaggade sidor och glad utstrålning började snacka med mig nästan genast genom att ge en komplimang om mina ögon (tyvärr inte Oh honey, your eyes / it’s a day’s work / just to look into them). Hans ansikte sken upp när jag berättade att jag egentligen for ut för att dansa. Han var inte från Manchester och föreslog att jag skulle slå följe med honom och hans kaveri och sticka och dansa nånstans, att det vore skoj. Sa vänligt men bestämt att jag tänker go it alone this time.

Beck vet vad det handlar om, här som ljudspår till en kortfilm (?) i vilken en alldeles för välvårdad dude med intetsägande minspel är utklädd till stereotypisk bad boy och fördriver en natt planlöst i vad jag tror är Toronto. Handling = 0. Hela grejen verkar vara en setup till att visa upp hans magrutor. Bisarrt.

Han hade egentligen inte en sliskig utstrålning alls, fick intrycket av att han på riktigt tyckte det skulle ha varit roligt. Sisådär tio minuter senare frågade han om jag var alright och om jag var riktigt säker på att jag föredrar ensamhet, varpå han möttes av samma vänliga men bestämda ton och gav upp utan tjafs.

Hade ingen ström i vapen så gick ut och rökte en nyinköpt tobak och funderade på nästa drag. En dude försökte inleda en konversation men jag hade inget intresse av att småprata, ville bara vara ifred och hitta ett lämpligt ställe att röra på fläsket i några timmar, det var allt. Därför styrde jag kosan mot Peer Hat i hopp om något mer inspirerande på skivtallriken.

Från snålblåsten in i stimmigheten. Jovars, tydlig förbättring musikmässigt. Dock betydligt mindre bar rent fysiskt jämfört med N&D men typ samma mängd folk där. Hade ingen lust att trängas framför DJ:n bland raka luggar och tunna mustascher så drack en pint Guinness och gillade läget innan jag gick ner i källaren. Där var det betydligt glesare på golvet och en gammal räv vände gamla hederliga house-plattor. Bingo.

När man dansar är det bara att peka på örat och rycka på axlarna när det kommer fram någon dude och ska prata, idiotsäkert. Var det inte en hit för något år sen som gick I CaMe to PaRtY on mY OoOoOoOwN, dOn’T nEeD nObOdY in mY ZoOoOoOnE? Typ så.

Fick två-tre timmar nonstop smygcardio inklämt, därefter så gott som tom nattbuss hemåt när jag blev trött och tjugo minuter gång från hållplatsen. Mötte inte en själ. Perus fredag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s