Det är inte på mitt bord att kommentera kriget i Ukraina. Delar därför bara med mig av en tanke som slog mig när jag läste denna artikel om att prata om kriget med barn och tonåringar.
”När det handlar om äldre barn eller tonåringar, som själva kan söka upp och förstå händelser på ett annat sätt, rekommenderar Kalland att man igen hör sig för hur kunskapsläget är. Som vuxen kan man fråga hur mycket ämnet diskuterats i till exempel skolan. […]
– Men det kan vara bra att tonåringar får berätta om vad de hör och vilka rykten som går. Det ska man behandla med respekt, men man ska påminna om att allt man ser inte är sant, säger Mirjam Kalland.”
Vet inte vilket årtionde Kalland lever i men jag kan garantera att en tonåring som ägnar mycket tid på internet utanför de väletablerade plattformarna kommer att se eller ha möjlighet att se grafiskt videomaterial från kriget. Garanterar. Särskilt pojkar, åtminstone någon i kompisgänget kommer hitta och vidarebefordra klipp. Har själv sett alldeles för mycket gore från olika väpnade konflikter helt i misstag på typ 4chan. På Flashback måste man iallafall aktivt gå in på Mondo, gore och bizarre-forumet.
Det krävs en väldigt speciell tonåring för att haspla ur sig att han såg en video på en soldat som blir reducerad till slärvor, speciellt när föräldern försöker spela avslappnad och frågar jaa, har ni talat om det i skolan nå? eller har du hört nå rykten på nätet? och sen påminner om att allt man ser inte är sant (medan grabben senare ligger sömnlös och önskar att det han sett inte vore sant).
Madrona Silvander 