Återvändande resenärer från half term-lovet + underbemanning = bagagekaos vid Manchester Airport. D och L reste turligt nog utan incheckat bagage, annars hade det blivit en otrevlig överraskning vid återkomsten från Europa.
Väntande resenärer blev tillsagda att det kommer ta så länge innan bagaget kommer upp på bandet att de lika bra kan åka hem och få sina väskor hemskickade inom två-tre-fyra dagar. Det finns inte nog med personal till att låta folk avhämta bagaget senare, så det delades ut formulär där man fick fylla i sina adressuppgifter och beskriva väskornas utseende (lel).
Vissa litade inte på detta system och beslöt sig för att vänta. Det loopande säkerhetsmeddelandet ”please remain with your bags at all times” uppskattades mindre och mindre för varje timme, väntesaldot blev oftast fyra-fem timmar. Eftersom de flesta redan hade stuckit hem blev resultatet förstås massvis med övergivna väskor när de väl dök upp på bandet. Nån hålögd jävel ska alltså gå igenom och försöka para ihop dem med sina ägare.
Enligt utsago satt det en enda stackare och blev utskälld vid bagagedisken (med en bruttolön på £8.91 = 10,65 euro i timmen). Antar att det var nån ekonom vid nåt jävla amerikanskt universitet som myntade termen the Great Resignation, färre och färre är villiga att stå ut med stressiga, otacksamma och underbetalda jobb. Att bli sur på en avhoppad kollega istället för chefen/ledningen är ungefär som att bli sur på personen ens partner var otrogen med.
Madrona Silvander 