Inledde en andra D&D-kampanj som jag DM:ar i förrgår. Jag, T, D och M kör Baldur’s Gate: Descent into Avernus med anledning av att BG3 tydligen ska komma ut detta år och BG: DiA anses vara någon sorts fristående förlaga. Eftersom kampanjen sträcker sig från level 1-13 var det hög tid att dra igång, och efter att ha konsumerat den senaste veckans nyheter var det förstås särskilt välkommet att dyka in och styra en parallell värld i några timmar.
Tänkte mig först att det är mindre prep-jobb att följa en färdigskriven kampanj med allting redan fixat i Roll20, men fann de detaljfattiga top-down-kartorna torftiga sist och slutligen. Laddade alltså ner NearInfinity och extraherade BG1-kartorna över staden Baldur’s Gate i hög upplösning.
Ovanvåningen på Elfsong Tavern representerades såhär i själva kampanjmaterialet:
Är helt för theater of the mind-konceptet – fantasin har längre draw distance än någon som helst visuell representation – men några bruna streck på vit bakgrund tycker jag är att ta i, speciellt när man ändå sitter vid en dator och har oändliga möjligheter. Så jäääävla taggad på att i princip ha skapat ett nytt tilläggspaket till BG1, svävade som på moln efter sessionen.
Det händer titt som tätt att jag får frågan om hur man bäst doppar tårna i D&D som nervös nybörjare. Eftersom nybörjare antagligen inte vill förbinda sig till långa kampanjer är det bäst att börja med en oneshot, dvs. ett scenario som är tänkt att avklaras på en eller två sessioner. Det kan dock vara svårt att sticka ut i bruset som är looking for group (LFG)-sektionen på Roll20, intresset är skyhögt och i allmänhet efterlyses endast 3-6 spelare.
Utöver detta är det mest fråga om amerikanska tidszoner och en hel del av de europeiska spelen körs på andra europeiska språk. Med det sagt är det inte nödvändigtvis en bättre strategi att själv efterlysa en grupp istället för att vänta på ett lämpligt tillfälle. De vanliga LFG-avenyerna på Reddit svämmar över av inlägg i stil med ”Hi, I have wanted to get into D&D for a while so I’m looking for a game! I don’t have any experience but I like watching streams and am excited to learn!”.
I nio fall av tio har de noll svar eftersom 1. tillgång och efterfrågan, det finns massvis med spelare men ett begränsat antal DM:s som i sin tur har begränsad mängd tid och ork, 2. populära D&D-streams på Twitch körs av DM:s i världsklass samt erfarna spelare, vilket gör att förväntningarna är skyhöga, 3. inlägget nämner inte vad hen kan erbjuda, 4. inlägget innehåller ingen information om vad hen vill ha ut av spelet och det är omöjligt att avgöra huruvida spelaren är kompatibel med en viss DM-stil.
Tål personligen till exempel inte när det blir för gulligt, när gruppen är the bestest of friends saving the day yay! xD, när det urartar i penguin of d00m! zomg so randumb *holds up spork* eller för mycket slapstick-humor med klantiga paladins som snubblar på sitt svärd och skit. Det är inte det jag vill ha ut av spelet. Ska jag ägna samma mängd fritid som den faktiska speltiden till att preppa gratis vill jag få ut det jag gillar, liksom, och vad jag gillar är oförlåtande gamla skolans rollspelande i en värld som är full av great peril and great rewards.
D&D är nämligen en uppsättning regler. Det är allt. Rentav samma jävla kampanj med samma jävla karaktärer kan vara en totalt annan upplevelse beroende på vem som DM:ar och hens storytellingförmåga, inlevelseförmåga, improvisationsförmåga, bollar-i-luften-förmåga, tolkning av världen, grad av paragrafryttande och temperament. En kampanj bland horder av undead kan förvandlas till roliga timmen i händerna på en jovialisk DM och en hårdkokt DM kan göra en fest i en halflingby till ett isande skräckscenario.
I mina sessioner innehar spelarna ingen speciell status, världen existerar oberoende av om de finns i den eller inte. I städerna försöker gemene man sätta mat på bordet för dagen, medelklassens vardagsproblem är överkomliga så länge familjeföretaget går bra, adeln lever i en värld av politiska intriger och oroar sig över sitt anseende. Som äventyrare kan spelarna doppa tårna i allas vardag. Återvänder de någonstans ett bra tag senare kan de räkna med att saker har förändrats i någon mån, livet där har givetvis fortsatt utan dem.
En stor del av vad jag får ut av det är helt enkelt att bokstavligen vara världen och hitta på alla sorters folk och fä som återfinns i den. Jag är både adelsdamen som är bestört över att priset på silke har gått upp igen och tiggaren i rännstenen bredvid, jag är både goblinbabyn och den lilla flickan som springer fram och tror att den är en docka, jag är den hygglige bysmeden, jag är bonden som oroar sig över bristen på regn, jag är den fåordiga föreståndarinnan i någon gudsförgäten hålas enda vandrarhem, jag är hennes son som trodde sig vara äventyrare och dog på kuppen, jag är katten som stryker runt mellan husen efter mörkrets infall, jag är råttorna i källaren, jag är årstidsväxlingarna, jag är stråtrövare, prästinna, stressad diplomat, raving madman, cirkusartist, hemmafru, björn, troll, fire elemental-prins…
Min poäng är att det är av yttersta vikt att din spelstil är kompatibel med både DM:en och gruppen i övrigt. D&D-karaktärer har alignments, det har spelarna också. Har konstaterat att spektrat går från tunga rollspelare (kvalitativa) till så kallade min-maxare som optimerar karaktären i spelmekaniken (kvantitativa) på ena axeln och feelgood-spelare (lättsamma) till ond, bråd död-spelare (hardcore) på andra axeln. Borde väl slänga ihop ett Political Compass-test, trolololo.
Hur hitta någon att spela med från första början? Liksom mycket annat i livet är det en bra strategi att gå med i någon sorts community, låta folk lära känna dig och du dem, och samtidigt hålla koll på de spel som arrangeras. Bor du på ett ställe som är stort nog är det bäst att söka efter brädspelskvällar vid pubbar eller traska in på närmaste brädspelsbutik där de säljer warhammerfigurer och skit (typ Games Workshop, Fantasiapelit i Åbo etc.). Spelarunderlaget överlappar nämligen starkt och chansen är stor att de arrangerar alla möjliga sorters rollspel i själva butiken.
Är det bara nätet som gäller rekommenderar jag discordservrar. Roll20 Suomi har en, även rikssvenska rollspel.nu har en. Vad det verkar är servern DnD Friends ett bra ställe att ragga oneshots på. Röstchatt brukar för övrigt vara ett måste under själva spelsessionerna, drick en öl eller två eller tre om du är blyg första gången.
Madrona Silvander 