Har en mental lista på säkert tjugo födelsedagar som inte har varit relevanta på tjugo-femton år, de försvinner ingenstans. Idag är det förutom internationella kvinnodagen även min lågstadie-crushs födelsedag. Minns att jag hade min dåvarande bästis att fråga chans å mina vägnar, fjärilarna i magen fladdrade runt av bara tanken på att han vet.
Veckorna gick och till sist bad jag henne kolla upp det igen. Han sa att han hoppades att jag skulle ha glömt bort det. Svårt att ghosta nån om man går i samma klass i en lågstadieskola som totalt har knappt femtio elever dock, lel.
Alla tre pojkar som jag var kär i klargjorde med önskvärd tydlighet att intresset var noll, att det var otänkbart att ens överväga. I tonåren satt det förstås i fortfarande, alla försök till flirt rann av vingpennorna som vatten på en ful ankunge som blivit svan. Attraktiv? Jag?!??!?!? Nä, det måste finnas någon annan förklaring.
I högstadiet trodde jag helt på riktigt att jag var vedervärdig och skulle dö oskuld. Det sistnämnda fick jag lov att revidera redan när jag träffade Nemesis som femtonåring, men i praktiken saknade det betydelse. Det förstnämnda satt likförbannat kvar som ett obestridligt faktum i skallen i minst tio år till trots noll logisk grund.
Har liksom aldrig varit utan partner av något slag sedan femton års ålder. Tror vid det här laget att jag skulle kunna vara uppriktig kring om det var på grund av klängighet eller rädsla för att vara ensam, men upplevde det inte så. Det fanns helt enkelt alltid någon intresserad och intressant person som bidade sin tid mot slutet av varje förhållande när jag ännu sysslade med seriell monogami. De konkreta bevisen på begärlighet kändes ändå absolut ingenstans.
Har haft fog att påminna mig själv om detta på sistone. Självkänsla är en individuell process, jag har inte makten att instilla den i någon annan, lika lite som andra kunde instilla den i mig. Det må vara totalt obegripligt för mig hur någon jag finner attraktiv kan ha så låga tankar om sitt utseende, men jag förmår inte stövla in och skapa personens verklighet, och om det gick vore det ändå en björntjänst. Hands off.
Madrona Silvander 