Sjappen som läderlappen

Såg den nya batmanfilmen med D, K, L och tre andra vid Trafford Centre (Mammons tempel) ikväll. Sov kanske tjugo minuter i början av filmen men det var inte på grund av uttråkning, snarare burriton från Bar Burrito som inducerade matkoma i en bekväm stol i en nedsläckt salong.

Mörk film ljussättningsmässigt och tematiskt. Zoë Kravitz är en hippare, modernare Halle Berry, Robert Pattinson tyckte jag var ihan ok. Lite färglös som Bruce Wayne men det är väl tänkt så, han är bara inne på sitt andra år som Batman i filmen. Kände lite The Crow (1994)-vibbar av hans mörka vardagsstil, speciellt när han inte tvättade av eyelinern så noga.

Adekvat surpuppa.

Är inte bekant med Paul Dano från förr men ville ha mer av honom på slutet, fantastisk prestation. Den orkestrala filmmusiken lekte bland annat med Ave Maria i moll och motiv från öppning- och avslutningslåten, Nirvanas Something in the Way (1991). Har en känsla av att några av frågorna som filmen väckte kommer få mala i huvudet ett tag till, vill inte spoila heller. Kommer antagligen se den igen med T i helgen.

Blev också kontaktad av den ryske producenten som jag gjorde denna låt med för något år sen:

En låt om en tidstypisk företeelse.

Han är förstås totalfucked på grund av kriget, reklambyrån han jobbar för som day job har mest utländska kunder och de drar sig ur en efter en. Blir till att sälja vintagesyntharna han samlat på sig under åren, bostadslånet ska vi inte ens snacka om. Så jävla orättvist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s