Jag vet inte hur du upplever det, men för mig har blogginläggen känts som halvmesyrer ett tag nu. Detta eftersom jag 1. inte har tid att sitta och utveckla resonemang hela vägen 2. inte har tid att göra underhållande storytimes rättvisa och därför inte skriver dem 3. knappt fan går utanför dörren och upplever saker eftersom jag så att säga vaknar på jobbet.
Kastade ett öga på besöksstatistiken i slutet av förra månaden som vanligt och konstaterade att den gick ner för första gången sedan maj 2021, vilket kan ha att göra med andra faktorer, men är förstås frestad att tolka det som att bristen på tid har konkreta verkningar. Samtidigt är det ofrånkomligt att det är bloggen – en hobby – som är först i tur att få stryka på foten när veckans timmar inte räcker till.
Tanken med ett inlägg om dagen var dock att det inte spelar så stor roll vad fan det är som kommer upp bara nånting kommer upp varje dag, och när det är mycket att stå i blir det förstås mer länkar och tramsbilder. Kanske det bara är mitt dåliga samvete över allt jag vill göra med och för bloggen men inte har tid med som spökar.
Vill helt enkelt leverera Spider Jerusalem-energi oftare än jag har förmått på sistone. När ändå en förhoppning om att det blir bättre på den fronten om ett tag. All work and no play makes Droney a very dull girl, och så kan vi ju inte ha det.
Madrona Silvander 