Varken barnens eller morsans Trip

Idag står det gammal hederlig snark på menyn. Senaste nytt från avdelningen alonement och dylikt: TRIP, en dryck för stressade millennials.

Snackar tyvärr inte om lågstadieutfärdsklassikern (apelsincola är kung).

Det är fråga om CBD-infused dryck och droppar i pastellrosa och pastellblått, dvs. precis som 90-talsmorsan klädde målgruppen beroende på kön. De har rentav snott densammas snack om något njutbart som är guilt-free.

Något med ~lugnande pasteller~ gör mig stressad, typ som Sökarna (1993): HAN ÄR LUUUUGN, OKEJ!!!

Sloganen ”take a trip” och målet att ”bring millions of people their first experience” var det, ja. Kunde fan inte ha förutspått att tech bros och Goop-tjejer skulle komma att göra ayahuasca household till en sådan grad att man kan marknadsföra en dryck på detta sätt. Min kärlek för både 60-talshippies och 80-talsyuppies kan knappast ha gått någon förbi, men avkomman som tågade in på 10-talet är a different beast.


Rusmedelsliknande marknadsföring av drycker som har försökt tuta i kidsen att det är jättehäftigt med referenser till typ koks eller gräs har vi sett förr:

Åt vuxna har jag sett droginspirerad marknadsföring en miljon gånger inom parfym, ofta med referenser till opioider:

Etc. etc. etc. Att rikta sig till en köpstark andlighetsintresserad marknad med dylika fasoner har jag dock inte sett förrän CBD gjorde intåg på riktigt under förra decenniet. Skrev om Lushs CBD-kollektion för inte så länge sen, de var dock rätt sena på bollen (och ”inte så länge sen” var tydligen de första dagarna i januari, dvs. två och en halv månad sen. Wat.)

TRIP som dryck är lightly sparkling och kostar £14 för ett sixpack (16,65 euro). Ett alkoholalternativ även prismässigt, alltså, men utan psykoaktiva ingredienser. Förutom CBD är det fråga om ginseng och gurkmeja och kamomill och L-teanin och sånt, summerat med termen adaptogens, vilket ska ge en vetenskaplig air och för tankarna till grejer som empathogens och entheogens, två grejer som målgruppen gillar (som Carl L. Hart spetsade till det, gillar andliga vita professionals med flis en viss drog – typ molly – är det en psykedelie, allt annat är bara knark).

Liksom alonement säljer konceptet egentid åt stressade millennials har jag i övrigt svårt att se TRIP-droppar som annat än en mindre mossig reboot av konceptet Rescue Remedy drops.

90-talsmorsornas TRIP, hopplöst i sin oinstagramvänlighet.

Enligt brandets alltid så viktiga story skapade Dan och Liv TRIP efter att Dan hade skadat sig under en fotbollsmatch bara veckor innan deras bröllop – ”nightmare”. Efter att ha upptäckt CBD återhämtade han sig mot alla odds och var rentav den siste på dansgolvet. De fortsatte använda CBD i vardagen men hatade smaken, och år 2019 bestämde de sig därför för att utveckla en bättre produkt och lämna sina karriärer inom… ja, vad?

*betänketidsmusik*

Ding ding ding! Finans och juridik. Och på den vägen är det.

Blev nyfiken och tog en titt på deras företag i de brittiska myndigheternas rullor, de växer så det knakar. Beundrar alla som hoppar av ett stabilt tåg till förmån för det okända och sina passioner. Varumärket är genomarbetat in i minsta detalj, instaflödet är kurerat till tusen, även små detaljer som att företagsbloggen på hemsidan är benämnd journal är on point, målgruppskännedomen är total.

Läkemedelsverket i Sverige står benhårt fast vid att CBD som ska inhaleras eller förtäras är läkemedel, så något intåg på svenska marknaden lär det inte bli inom en överskådlig framtid. Det är fortsättningsvis skumt hur CBD marknadsförs med millennialpasteller i ett land, vid disken på apotek typ som salmiak i ett annat, medan man i Sverige rättar till glasögonen och hänvisar till det godkända läkemedlet Epidyolex. Men bara om du har en jävla massa svårbehandlade epilepsianfall. Å andra sidan kan jag älska ”jamen, om ni säger det har en massa medicinska effekter och skit så är det faaaaan ett läkemedel, hur ska ni ha det?????!?!?!?!?!!?”.

Tro fan att jag har blivit nyfiken på dryckerna bara genom att skriva ett raljant inlägg också. Om två veckor återkommer jag kanske med hej det här TRIP är faktiskt ganska najs. Om jag efter ytterligare två veckor börjar snacka om att your vibe attracts your tribe och go with the slow har vi bekräftat inkörsportteorin en gång för alla.

She who fights TRIP should look to it that she herself does not become TRIP… when you gaze long into the abliss, the abliss also gazes into you…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s