Igår ringde det på dörren kring kl. 13. Det var mannen som ska förnya gascertifikatet. Insåg i den stunden att det nog hade kommit ett brev om saken, men att jag inte hade sett till det sagda brevet sedan dess, och därför inte hade skrivit in det i min kalender. Det händer fan inte ofta. Nu gjorde det dock obönhörligen det. Egen måka.
Skräcken vid insikten kom av att det kan ligga lite vad som helst framme om man är en Droney som inte väntar besök. Ibland även om det väntas besök, och ibland speciellt om det väntas besök. Denna gång gjorde det lyckligtvis inte det, men han hade ändå ett småroat ansiktsuttryck när han var klar, tackade för sig och gick.
Detta gjorde mig konfunderad, så jag gick in i köket och försökte se på det som om jag aldrig har satt fot där förr.
Verkar som det krävs lite mer än bara sojamjölk.
Madrona Silvander 