Vår, tamefan, vår

Införskaffade DM-juice (läs: öl) inför kvällens D&D-session och njöt av försommarvädret där jag gick. Ännu för ett år sen var en depressiv period ett lika säkert vårtecken som krokus och flyttfåglar, hade en seasonal affective disorder (SAD)-diagnos i åratal. Vet inte i exakt vilket skede tendensen till att fundera på alltings förgänglighet så fort solen börjar lysa byttes ut till fy fan vad najs med vår.

Antagligen när jag gradvis insåg att det finns en oförstörbar del av mig som aldrig sätts på spel. Avfärdade det tidigare som trams och övernaturligt, men jag hade missförstått hela konceptet. Det är snarare naturligt som fan att det finns en del av dig som har noll att göra med din identitet i vardagen. Någon som fortsättningsvis är du men inte har ett skit att göra med ditt kön, din sociala status, din nationalitet, dina pengar, dina diagnoser, dina trauman eller andra identitetsmarkörer.

Förgänglighet upphör därmed att vara relevant. Att jag har ett medvetande innebär att någon inom mig observerar inifrån, och denna någon kräver 0 STR men är ändå lika indestructible som Demonspike Coat.

”When an item is Indestructible, it has no durability, therefore it has no repair cost and cannot be destroyed.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s