Hjärnrenovering

God”morgon”. Jepp, jag lever. Får skamset medge att jag slocknade med telefonen i handen och ett halvförfattat inlägg på skärmen igår, så kan det gå.

Befinner mig rätt nära området jag bodde i med mitt ex, närmsta matbutiken från denna AirBnb är ”min” Albert Heijn, så gick och köpte mat och proina med GB och tog en sväng förbi för gamla tiders skull. Det var diverse renoveringsgrejer utanför lägenheten och dörren var öppen så jag hasplade ur mig ”Hi, I used to live here” åt den blonde killen med dammiga snickarbyxor.

Det visade sig att han hade köpt stället tillsammans med sin sambo för bara något år sen. Jag bad snällt om att få kolla runt lite och han gick med på det. Fick en massiv jävla chock när jag steg in, han har gjort om stället helt. Alltså helt. Det fanns absolut inget kvar av den ursprungliga planlösningen, bara fönstren. Sjukt surrealistisk känsla att hjärnans cachade automap över hur stället ”ska” se ut fick lov att renoveras i realtid.

GB stod tålmodigt utanför med två tunga AH-kassar i händerna medan jag utstötte ”oh my god, this is so weird/amazing, wow” igen och igen vartefter den blonde duden visade upp grej efter grej. Han har till exempel sänkt golvet i bakre delen av lägenheten och skapat ett vittus sovloft, hade ingen aning om att det ens gick. Överlag hade stället en harmonisk air nu, sannerligen mer än när jag bodde där med mitt ex, så det känns bra att någon har byggt ett lyckligt liv åt sig i lägenheten.

Bild: GB

Därefter texmex vid Popocatepetl, AKA restaurangen där jag åt mitt näst sista mål kött på 25-årsdagen. Det var givetvis smockfullt men de hade plats vid ett mindre bord precis vid baren. Drack margaritas och åt en nacho plate samt en quesadilla, ångrar ingenting.

Vloggmässigt fick jag en del användbart material filmat på stan innan jag mötte upp med GB, nu gäller det bara att editera skiten. Ska försöka klämma in det idag så att den kommer upp imorgon, tyngdpunkt på ”försöka”. Nu ut i solskenet.

Njutbar miljöfara

Sitter som bäst med fuktigt nyfärgat hår och lyssnar på när J spelar D&D på holländska. En för mig ny upplevelse eftersom det i min helt finlandssvenska grupp är otänkbart att spela på svenska på dylikt sätt, vi pratar kanske två tredjedelar engelska likförbannat. Har till exempel inte haft ett operativsystem på svenska sedan Win98-tiden, känns krystat så fort det kommer till datorer eller spel av någon anledning.

Vidare har jag givetvis förätit mig på salmiak eftersom tillfälle alltid bjuds i NL. Detta är för mig ofrånkomligen förknippat med urinvägsinfektionsliknande symptom, av någon anledning börjar det alltid svida och ha sig, men nog fan smäller jag i mig en hel påsa med schoolkrijt eller salmiakrondo’s eller tikkels för det. Skumvin för fyra euro flaskan är ytterligare en environmental hazard man får se upp med i detta land, för mig mer kittlande än ett gram grönt från närmaste så kallade kaffebutik.

Filmade i själva verket en vlogg när jag uträttade lite ärenden på stan i Utrecht idag. Den visade sig dock vara helt oanvändbar pga. skakig kamera, blev fan nästan åksjuk av att se på skiten. Ska försöka hitta någon sorts videostabiliseringslösning och ge det ett andra försök imorgon, går det inte vägen kommer det iallafall lite bilder. Nu börjar dock kamomilltéet slå på ganska bra här så sätter punkt för ikväll, hörs imorrn.

Flyg och far

Ska precis hoppa på bussen och ta mig till flygplatsen, destination: NL. Ska träffa J och GB över en lång-långhelg kan man säga. Blandad kompott, lite jobb, lite nöje.

Det såg för övrigt ut såhär vid Manchester Airport för en vecka sen:

Flyktingar? Nä, semestersugna britter.

En hel del av arbetstagarna vid säkerhetskontrollen bytte till att jobba vid Amazon-lager eller i speditions-/matutkörningsbranschen under pandemin och vill inte tillbaka till en dålig arbetsmiljö och ett stressigt, underbetalt jobb. När Amazon-slaveri och Deliveroo-hustle är föredragna alternativ kan jag bara tänka mig hur fittigt alternativet är (ledningen har gett medarbetarna från andra avdelningar ”””möjligheten att stöda sina kollegor””” på volontärbasis, skojar inte).

Jag kan inte inverka på kötiden eller på hur andra passagerare beter sig. Kan däremot se till att förbereda mig på en hel del väntande (många podcasts, bekväma skor) och vara förstående gentemot personalen. Kommer vara på plats fyra och en halv timme innan avgång eftersom jag måste checka in rullväskan (åttio procent av innehållet kan användas antingen till att inkapacitera någon eller som tillhygge, sånt brukar de av någon anledning inte gilla i kabinen).

Bloggar givetvis som vanligt trots att jag är på resa. Hejsvejz.

Vår, tamefan, vår

Införskaffade DM-juice (läs: öl) inför kvällens D&D-session och njöt av försommarvädret där jag gick. Ännu för ett år sen var en depressiv period ett lika säkert vårtecken som krokus och flyttfåglar, hade en seasonal affective disorder (SAD)-diagnos i åratal. Vet inte i exakt vilket skede tendensen till att fundera på alltings förgänglighet så fort solen börjar lysa byttes ut till fy fan vad najs med vår.

Antagligen när jag gradvis insåg att det finns en oförstörbar del av mig som aldrig sätts på spel. Avfärdade det tidigare som trams och övernaturligt, men jag hade missförstått hela konceptet. Det är snarare naturligt som fan att det finns en del av dig som har noll att göra med din identitet i vardagen. Någon som fortsättningsvis är du men inte har ett skit att göra med ditt kön, din sociala status, din nationalitet, dina pengar, dina diagnoser, dina trauman eller andra identitetsmarkörer.

Förgänglighet upphör därmed att vara relevant. Att jag har ett medvetande innebär att någon inom mig observerar inifrån, och denna någon kräver 0 STR men är ändå lika indestructible som Demonspike Coat.

”When an item is Indestructible, it has no durability, therefore it has no repair cost and cannot be destroyed.”

Notismåndag: UFO, kossor och långväga fylletaxi

Här kommer tre iögonfallande rubriker från manchestertrakten den senaste veckan:

Why Mancunians thought they spotted a UFO flying overhead last night

Om jag hade skrivit ”molnfri himmel” vad beträffar lördagen igår skulle jag få äta upp mina ord. Märkte inget själv, men tydligen var det många som förundrade sig över detta ovanliga moln på en annars klar himmel. Det lär vara fråga om ett så kallat lenticularis-moln (som i mer dramatisk tappning är något av det mest uppenbara skrivbordsbakgrund-betet jag har sett på ett tag). Inte läge att hala fram alienmaskerna och ”WELCOME, VISITORS”-plakaten än, alltså.

Herd of cows cause ‘udder chaos’ during morning stroll in Bury town

En hundrastare hade glömt att stänga en grind till ett fält efter sig i Bury, Greater Manchester på torsdagsmorgonen. Bonden fick ersätta skadan på folks trädgårdar ur egen ficka och påminner allmänheten om vikten att se till att grindarna alltid är stängda. Till folks stora lättnad återbördades korna välbehållna, det hade ju varit tragiskt om djuren hade farit illa.

Jag passade på att göra en liten vårgallup eftersom tillfället bjöds. Nessa, 3, ser fram emot sin nästa tvångsinseminering, medan Bessie, 6, ser fram emot att dra sig tillbaka till Old McDonald’s farm, förlåt, Big Mac, efter ett digert arbetsliv. När jag frågade vad de gjorde ute på promenad i kvarteret blev det tyst. Till sist sa en yngre ko ”det var öppet, så vi gick”.

Mum, 34, orders £4.5k Uber from Salford to ‘help Ukraine’ after ‘one too many double pink gins and shots of Sambuca’

En rubrik lika ödesbestämd till att bli klickraket som att vad som helst med ordet midget eller pedophile är ödesbestämt att vinna rundan i Cards Against Humanity. Glammig blondin? Check. Stora bröst? Check. Stereotypiska val av sprit? Check. ”Blåst blondin”-narrativ? Vad annars. Tidningen får sina klick, intervjuobjektet får uppmärksamhet, folket får något att skratta åt eller bli upprörda över, alla vinner. Ämnar inte återge storyn okritiskt och heller inte ifrågasätta den totalt, du får läsa och döma själv.