Javisst kände jag mig munter nog att dra ett aprilskämt igår, något jag inte gjorde förra året. Att läsa inlägget från första april 2021 var för övrigt som att öppna en kall, mörk skrubb; kollade in och stängde den igen. Det var då.
I övrigt läser jag David Kinsleys Tantric Visions of the Divine Feminine: The Ten Mahavidyas (1997) och känner mig inspirerad av Kālī. Se bara, she’s living her best life och Śiva‘s straight chillin’.
Har konsumerat en hel del av D:s gamla kurslitteratur kring hinduism och faktumet att jag nyss skrev ut namnen så som man romaniserar sanskrit enligt konstens alla regler indikerar väl att något av det har fastnat. Sjukt intressant. Att Kālīs yantra ser ut som att jag skulle ha ritat den själv gör ju inte saken sämre, den hänger på väggen hos K och D och jag stirrar alltid på den när tillfälle ges.
Känns som att jag plaskar runt på ytan i en marianergravdjup pool men har roligt medan jag håller på. Det som sipprar in får sippra in, allt jag vet är att det tilltalar.
Madrona Silvander 