Glädjefnatt

Man vet att man är på rätt bana när det börjar komma spontana glädjefnatt en rändom tisdag.

Kom nyss hem från en session Delta Green hos K&D. Lyssnade först klart på Filip och Fredriks podcast och flinade stort över att jag får ta del av deras självmedvetna skadeglädje vad beträffar American Song Contests tittarsiffror, så mänskligt och något som sällan framkommer så naket.

Resten av vägen lyssnade jag på Butthole Surfers och kände mig fjäderlätt. Om en stark nog vindpust hade tagit tag i min fejkläderjacka och lyft den hade jag kunnat sväva iväg.

Jag är så lycklig över att få leva i en stad som känns som att bo i en film, så lycklig över min vackra lilla lägenhet som inte delas med någon annan, så lycklig att jag har hittat vänner och skapat ett sammanhang, att jag har personer utöver mig själv att älska och bli älskad av, att jag har tagit steget att leva stolt och öppet under eget namn, att någon tror på mig tillräckligt för att bevilja ett företagslån… och att du av någon anledning kikar in här och läser vad jag nu råkar spotta ur mig för dagen.

Jag vet inte varför du gör det, men jag är glad att du gör det. Tack.